Det brukar ses som ett begrepp akademiker och besserwissrar använder för att markera sin överlägsenhet. Den bilden ger dock inte utrymme för vad bildning kan vara. Fenomenet i sig diskriminerar inte utifrån klass, inkomst eller högskolepoäng. Till skillnad från vad många tror, kommer den heller inte gratis vid en utbildning utan är något som ständigt måste kultiveras.
Bildning är något som speglar en persons förmåga, kunskap om och intresse för världen runt omkring sig. Bildning är odlingen av själslig förmåga och förhållningssätt. Av Ellen Key definieras begreppet som ”det som är kvar sedan vi glömt allt vi lärt oss”.
Man kanske kan undra vilken vikt bildningen har i en verklighet där all värdens information ständigt finns tillgänglig. Visst kan det verka meningslöst. Sakkunskapen, om allt från biologi till omkretsen på en Volvos avgasrör, kan ju tillgängliggöras genom en sökning på internet. Vad bildning i praktiken ger en människa är dock något helt annat än det den kan läsa sig till på Wikipedia.
Inom skolväsendet pratas det mycket om källkritik nu för tiden. Lika så i debatten kring fake-news, eller som vi säger på svenska, alternativ fakta. Diskussionen är oerhört viktig när majoriteten av den information vi får kommer från internet, en plattform där en sanning kan bli lögn inom loppet av minuter. Inte minst på sociala medier, där åsikter alltför ofta får lov att agera information.
Att vara källkritisk är att aktivt granska det material man konsumerar. Att helt enkelt bedöma trovärdigheten hos det påstående som en informationskälla ger. Källkritiken kommer från början av praktiken att granska historiska dokument och används för att avgöra huruvida dessa målar upp en verklig bild eller en förfinad sådan. Idag utgör den en viktig komponent i akademins forskning och utbildning, för att bygga legitimitet.
Grunden utgörs av att fråga sig vilken kunskap upphovspersonen har, om denna är oberoende och om uppgifterna överensstämmer med andra oberoende källor. Målet är att med näst intill säkerhet kunna styrka att informationen man givits är sanningsenlig.
Bildning, med de inneboende perspektiv som kommer med den, blir ett hjälpmedel i det vardagliga brukandet av källkritik. Det ger en bred bas att stå på, för att på egen hand kunna reflektera kring trovärdigheten av den information vi ges.
På internet och i sociala medier möts vi hela tiden av källor som inte är oberoende och vars ståndpunkter är svåra att styrka. Inte alltför sällan rör det sig om rena åsikter. Exempel på detta går att se hos många kritiserade värdledare, så som USA:s president Donald Trump och Brasiliens Bolsonaro. Dessa män är kända för ge sken av att deras åsikter är faktum.
Att vara medveten om att den information man tillhandahålls inte nödvändigtvis är oberoende, hjälper inte alltid. Blir människor matade med åsikter, kommer de i slutändan att tro att dessa är sanningar. Det är en farlig utveckling, som bildningsidealet har förmågan att agera motkraft till.