Jag ska verkligen inte påstå att de var välorganiserade, väl förberedda, vältaliga eller mångtaliga. Men det fanns några ombud som i torsdags gick upp i talarstolen under Centerpartiets extrastämma i Helsingborg och kritiserade både valberedningen och valet av Muharrem Demirok som ny partiledare. Det var ovanligt.
I en debattartikel i Aftonbladet gick tre av ombuden – Staffan Östman, Lars Bäckström och Helena Lundgren – så långt att de beskrev valet av Demirok som ett säkerhetsproblem:
Även om den nya partiledaren inte valdes med sedvanlig C-märkt sammanhållning så fick man ändå intrycket att partiet i huvudsak har slutit upp bakom Muharrem Demirok. Men det finns ett underliggande missnöjde som naturligtvis kan växa, av politiska skäl eller på grund av dåliga opinionssiffror. Centerledare brukar sitta länge. Annie Lööf satt i tolv år. Företrädaren Maud Olofsson i tio. Frågan är dock om den nya partiledaren får sitta lika länge, om han får samma knöliga start som Annie Lööf fick. Risken är att tålamodet inte är lika stort i dag.
I mycket är Muharrem Demiroks politiska ambitioner oklara, vad avser Centerns färdriktning. Än så länge talar lite för någon stor förändring av inriktning. Tacktalet efter partiledarvalet användas bland annat till att angripa regeringen.
Vad Demirok inte gjorde – vilket hans företrädare gärna gjorde – var att gå på om Sverigedemokraterna som ett hot mot demokratin. Men att tolka detta som ett första tecken på ett byte av attityd och strategi är helt enkelt inte befogat på ett så lövtunt underlag.
Det är inte någon lätt uppgift som ny partiledare. Partiet har precis gjort ett dåligt val där man förlorade många av de traditionella kärnväljarna på landsbygden. En av de oppositionella – Lars Bäckström från Robertsfors – påpekade att partiet förlorat hälften av medlemmarna sedan 2010. Samtidigt har Annie Lööf fjärmat partiet från tidigare samarbetspartners och fört partiet till den rödgröna sida där Centern politik är starkt avvikande och endast kan vinna stöd genom oblyg kohandel. Den breda mitten har blivit ett trådsmalt maskformigt bihang till en rödgrön minoritet.
Kan Muharrem Demirok på något sätt göra Centerpartiet relevant igen? Om han bara gör ett ärligt försök kan nog många av Centerns traditionella väljare vinnas tillbaka. De vill förlåta det parti som de vill känna samhörighet med. Men de behöver några goda skäl. Och man riskerar så klart att tappa bland storstadsväljarna.