Den först instinktiva reaktionen på en nyhet kan säga ganska mycket om vad man är för en typ. Just nu oroar det mig en aning. Efter att ha läst om att vi snart kan dricka alkohol som man inte blir bakfull av, så var det första jag tänkte:
– Det här kan absolut inte vara bra.
Det har definitivt funnits tillfällen, speciellt förr om åren, då jag verkligen gärna hade sluppit hemsökas av herr Ågren. Men det innebär ju inte att herr Ågren inte har något viktigt att berätta, om att du borde korrigera ditt beteende i framtiden.
När det kommer till kritan visar det sig alltså att jag är mer av en moralist än jag visste om. En moralist som mest ser potentiella problem om det blir möjligt att smita undan de kortsiktigt mest uppenbara negativa konsekvenserna av alkoholrelaterad överdosering. Är det inte bra att man får ett tämligen tydligt straff och vilka excesser kan inte många komma att ägna sig åt om sådana brott mot gott sed plötsligt blir straffria? Kan inte det ge VÄLDIGT negativa konsekvenser på längre sikt? På både ett personligt och ett samhälleligt plan?
Men det visar sig, när man undersöker saken närmare, att både frågan och den nya alkoholen är mer avancerade än man först kan tro. Det framgår bland annat på sajten thedrinksbusiness.com.
Vanlig traditionell alkohol påverkar ett stort antal receptorer i hjärnan, i många fall på ett oönskat sätt med negativa hälsoeffekter. Men den nya syntetiska alkoholen – som ska testas för att kanske få säljas om sisådär fem år – är utformad för att bara påverka receptorerna i de önskade delarna av hjärnan.
Professor David Nutt – jo, han heter faktiskt så – hävdar att:
– Med vår syntetiska alkohol så riktar vi in oss mot receptorerna i de delar av hjärnan som reglerar hur vi känner oss och hur vi interagerar och umgås med andra.
Än mer avgörande är kanske att tillverkarna av den syntetiska alkoholen, som kallas Alcarelle, hävdar att den inte ger mer effekt bara för att man dricker mer. Den ger ett lätt rus – som ungefär två glas vin enligt professor Nutt – hur mycket du än häller i dig. Och efter ett par timmar är alkoholen ute ur ditt system. Ingen huvudvärk, Inga aggressioner. Inga leverskador. Hävdar tillverkarna.
Jag tillåter dock mig själv att fortsätta förhålla mig skeptisk, främst av tre skäl.
- Det återstår att visa Alcarelle verkligen har de egenskaper som tillverkarna hävdar. De goda egenskaperna och frånvaron av de dåliga.
- Hur dyrt är det? Det är inte svårt att föreställa sig att det kan bli en kostsam och svår process att tillverka syntetisk alkohol med så specifika egenskaper, för att inte tala om man ska substituera traditionell alkohol ur traditionellt framställda drycker. Men alkohol med egenskaper som Alcarelle påstås ha kanske inte bör beskattas som vanlig alkohol och det kan ju få stor betydelse i ett högskatteland som Sverige.
- Går det överhuvudtaget att byta ut alkoholen i till exempel en god whisky eller ett bra vin, utan att det menligt påverkar smaken?
Men detta är avvägningar som du slipper fundera över inför ditt nästa besök på Systembolaget eller krogen. Det kommer att alltså att ta flera år innan Alcarelle, eller andra liknande produkter, finns tillgängliga för konsumenter. Och det är väl rätt och rimligt att man testar rigoröst.
Det finns dåliga erfarenheter av substanser som påståtts ha goda egenskaper och sakna oönskade sidoeffekter. Heroin till exempel började som ett varumärke. Det började säljas 1899 av Bayer AG som en ersättning för morfinister, och det hävdades vara både ofarligt och icke beroendeframkallande. Och det stämde ju inte riktigt...
Det var i och för sig under den flera decennier långa period kring förrförra sekelskiftet som kallats för The Great Binge (ungefär: den stora supfesten) då tillgängligheten var rikligt och konsumtionen omfattande av sådant som absint, opium, kokain och morfin.