Nästan varje valutvärdering som Centerpartiet har gjort de senaste 20 åren har resulterat i konstaterandet att man inte har varit tillräckligt tydlig. Så även efter det senaste EU-valet.
Åtgärden, enligt partiet, är att man behöver ny politik. För att åstadkomma detta ska man tillsätta arbetsgrupper inom fem politikområden. Om detta låter bekant så är det nog av två anledningar.
Den första är att Socialdemokraterna har haft ett antal arbetsgrupper som har sett över deras politik.
Den andra är att Centerpartiet gjorde ett försök med detta redan förra året. Då presenterade man inför sin partistämma 2023 ny politik inom klimat, landsbygd och skola.
Alla dessa tre områden är med bland de nya arbetsgrupperna. Man får dra slutsatsen att Centerpartiet nu har dragit samma slutsats som många andra gjorde för lite över ett år sedan: förslagen innehöll inte särskilt mycket ny politik.
I Ekots lördagsintervju den 24 augusti fick Centerpartiets partiledare Muharrem Demirok möjligheten att utveckla tankarna kring dessa arbetsgrupper. Demirok ger ett hoppfullt intryck av att lite tydlighet och ny politik kan komma från dessa arbetsgrupper.
Det är nog helt välbehövligt. Kanske kan det till och med komma lite radikala förslag och inte bara den mellanmjölk som Centerpartiet har serverat de senaste åtta åren.
Sedan kommer man dock till frågan om hur denna eventuella nya politik ska genomföras, nämligen regeringsfrågan. En stor del av intervjun ägnas åt att försöka få klarhet i var Centerpartiet står i denna fråga.
Demirok gör ett tappert försök att flytta fokus till huruvida Ulf Kristersson kan tänka sig att sitta i en regering ledd av Jimmie Åkesson, vilket ändå får ses som en relevant fråga.
Till vilken grad man kan tänka sig att samarbeta med Vänsterpartiet fick vi inte så många svar på. Det enda vi kan utröna är att Centerpartiet kan tänka sig att stödja Magdalena Andersson som statsminister, men att man inte kommer att stödja Jimmie Åkesson i samma roll.
De flesta centerpartister tycker att man ska fokusera på sakfrågor och avfärdar regeringsfrågan som spel och “vem-tar-vem”-frågor. Dock handlar inte regeringsfrågan bara om sådana saker; det handlar också om hur sakpolitiken ska genomföras.
Man kan ha hur tydlig politik som helst, men så länge det är oklart hur den ska genomföras kommer man att fortsätta framstå som otydlig.