Vi går nu in i den första helgen med släppta restriktioner och som av en händelse är det också helgen då kulturen blommar i varje vrå av Visby under Visbydagen och "Kultur i natten".
För min del har pandemin till stora delar varit en lättnad just för att man slipper folksamlingar och trängsel. Jag får lätt panik av att vistas bland mycket folk.
Men jag har som alla andra (?) saknat det sociala och kulturella umgänget. En after work eller barhäng, kalas och konserter, teater!
De allra flesta går nog in i det nya normala med många lärdomar och vanor från pandemin som man vill behålla. Att slippa krama okända, att utan att skämmas kunna ge onda ögat till dem som ställer sig precis bakom i kön, handhygienen kommer sannolikt att fortsatt leda till att smittor av alla del slag får svårare att få fäste.
Kulturarbetarna är nu hoppfulla men också ängsliga. Kommer publiken tillbaka? Jag vet ju inte, men tror bestämt att det gör den.
I veckan publicerade GT en intressant debattartikel av Marita Jonsson som hade fått se sig själv på bild i GT under vinjetten "Minns du det här" om året 1981 sammansatt av Ola Sollerman.
Marita Jonsson saknar det politiska engagemanget för kulturen. Det är nog många som kan instämma i att politiker som är profilerade i kulturfrågor är relativt osynliga. De finns med all säkerhet. Jag har rent allmänt lite svårt för påståenden om att "inga politiker åker buss/går på teater eller utställningar" utifrån en snävt begränsad och anekdotisk grund. För att konstatera detta krävs bland annat att man ska känna igen alla politiker till utseende. Ja, ni fattar, det blir svårt.
Den kulturpolitiska debatten försvann långt innan kultur- (och fritids)nämnden gjorde det. Nu hanteras kulturfrågorna i en "beredning", helt utan insyn och transparens och med noll kommunikation om vad man jobbar med.
Fram tills alldeles nyss bestod den dessutom av 100 procent män. Nu har ett parti (Socialdemokraterna) valt in Helena Bogsjö, övriga ledamöter är Fredrik Gradelius (ordförande) (C), Stefan Nypelius (C), Niklas Carlberg (M) och Peter Jankert (V).
Nu behöver inte just dessa politiker känna sig utpekade. Det är ytterligt få lokala fritidspolitiker som syns och hörs oavsett vilket område de jobbar med.
Vem kan till exempel svara på vilka som företräder Moderaterna, Centerpartiet eller Socialdemokraterna i lokala sjukvårdsfrågor? Vi går snart in i ett valår. Förtroende och relation till väljarna byggs dock inte under valrörelsen, det byggs under mandatperioden när väljarna kan följa och utvärdera det politiska arbetet. Då är en förutsättning att politikerna syns och hörs och att man visar att man vill ha dialog.
Som förtroendevald med politiska uppdrag jobbar man som bekant inte bara för "sitt" parti utan för alla invånare. Man kan tycka att någon form av dialog med dessa skulle falla sig naturligt.
Inte bara för gruppledare och ordförande, det finns ett par hundra fritidspolitiker som jobbar hårt och ideellt med olika uppdrag på Gotland. Hur många kan du räkna upp?
* * *
På tal om dialog. Ni vet väl att ni kan kommentera ledarna och alla andra artiklar på helagotland.se igen? Hoppas vi ses där.