KRÖNIKA
Klockan halv fyra en söndagsmorgon. Skorna klickar mot Gamla stans gatsten. Efter en lång kväll i goda vänners sällskap blir ändå humöret något melankoliskt. Varför framgår inte riktigt i huvudet, för en trång gränd med kullersten är väl som vilken annan kullerstensbelagd gränd? Och städer med medeltidsrötter är utbytbara, men när jag går där på väg hem inser jag att så inte är fallet. Detta är inte samma sak som Visby. Atmosfären stämmer inte.
Det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är som gör att det inte är samma. Desto mer jag tänker återkommer jag till att det måste vara människorna. Men jag vet inte. Samtidigt är det inte så att Gamla stan kryllar av människor på Gamla stans gator vid halv fyra på morgonen.
Under denna sommar har också insändarsidan i GT varit under mitt överseende, självklart har valrörelsen dominerat ämnena, men utöver det måste besöksnäringen och vilken påverkan turismen har på Gotland dominerat ämnena. Den insändare som har stannat i bakhuvudet är Eric Erfors insändare den 20/7. Inställningen som Eric framför i sin insändare tilltalar mina liberala ryggradsreflexer. Festa och ha kul, men då får man också uppföra sig. Den välvilliga inställningen som Eric ger uttryck för är också så som jag har uppfattat alla gotlänningar jag har träffat under sommaren. Det är just det som gör att jag i det tidigare stycket landar i att det måste vara människorna.
I min första krönika i början av sommaren skrev jag att jag skulle försöka förstå mig på gotlänningarna, jag vet inte om jag har lyckats med det. Vad jag är väldigt säker på är att Gotland och gotlänningarna har visat sig från sin bästa sida.
Detta är er ö, det är inte för mig som har spenderat hela mitt liv i Stockholm att berätta hur ni ska känna för att vi kommer och besöker den fantastiska plats som Gotland är. Men jag är glad att vi är välkomna trots att så många av oss stockholmare är långt ifrån de bästa av gäster.
Denna sommar har för mig präglats av fina promenader längs stranden och härliga kväll med en bok och ett glas vin på Visbys utmärkta uteserveringar och barer. Sommaren har också präglats av politiken, som en sommar under ett valår oundvikligen måste. Vi går nu in i de sista skälvande veckorna av en valrörelse som knappast har varit någon uppvisning och sans och balans. Jag tror inte att det finns något parti som inte har råka trilla ner i populismens leriga fåra. Hur regeringsbildningen ska gå och hur partierna ska kunna genomföra sina motsägelsefulla och inte alltid helt genomtänkta förslag återstår att se.
Att tänka tillbaka på de stunder jag har haft under dessa veckor på Gotland fyller mig med värme och saknad. Jag har alltid haft en kärlek till Gotland, ända sedan första familjesemester på ön för nu många år sedan. Denna tid har dock gjort att kärleken har cementerats fast i mitt hjärta. På återseende kära Gotland, jag hoppas att det inte tar lång tid innan vi ses igen.