Kärnkraften är det halmstrå som partier till höger, som Moderaterna, Sverigedemokraterna, Liberalerna och Kristdemokraterna, tar till i klimatdebatten. Det är det större energislag de kan förespråka som inte har direkta utsläpp av koldioxid vid sin elproduktion.
I brytning av uran, anläggningsarbete av nya verk och system med elöverföring sker dock koldioxidutsläpp.
M och L och deras partiledare drog ännu en vers på kärnkraftens hyllningssång i en debattartikel i Dagens Nyheter på måndagen. En ny lag behövs på området, menar de. Den som finns från alliansregeringens tid 2010 räcker inte.
Det är svårt att bygga nya verk som är mindre och som är aktuella nu, menar de. Men det går att bygga nya verk redan nu med gällande lagstiftning. Att det inte görs beror på att kärnkraften är en dyr producent av el. Därför uppför inte kraftbolag nya kärnkraftverk i Sverige.
Byggande av verk tar också lång tid. Elen är i snitt billig i Sverige. Ny el från förnyelsebara energikällor som sol- och vindkraft tillkommer kontinuerligt. Det pressar priserna på el nedåt.
Vattenkraft och befintlig kärnkraft (sju reaktorer) finns i grunden i svenska systemet för elförsörjning. Att det varit elproblem i Götaland några gånger nyligen beror på begränsad kapacitet i överföring av el från norra Sverige. Det är på väg att byggas bort.
Sverige är också i ett internationellt system med överföring av el mellan flera länder.
Även om Ulf Kristersson och Nyamko Sabuni menar att det är modern kärnenergi de förespråkar, i mindre verk, så är det en gammal teknik i grunden och som har en ändlig råvara i uranet. Brytningen av det har negativa miljökonsekvenser och utsläpp.
Sverige bör satsa på inte bara koldioxidfri elproduktion utan på förnyelsebar. El från solpaneler gör stora framsteg. Utbyggnaden fortskrider ganska snabbt av det. Med vattenkraften i grunden kan förnyelsebar energi utgöra en allt större del i mixen av elproduktion.
Kristersson och Sabuni blundar för kärnenergins nackdelar. De är främst riskerna för strålning i hanteringen av den och i samband med eventuell olycka. Och det är problematiken med avfallet och den långa tid som det måste förvaras.
Sverige bör fasa ut kärnkraften ur elproduktionen. Om Sverige fasar ut kärnkraften bidrar inte Sverige till efterfrågan på uran och producerar inte utbränt radioaktivt bränsle.
Kärnkraft och el från det är helt enkelt för dyr. Därför satsar energibolag inte på nya produktionsanläggningar för det utan på annat som är mer kostnadseffektivt.
M och L (och SD och KD) borde vara mer konstruktiva och agera för att koldioxidutsläpp minimeras genom att mer elenergi kommer från energislag som är förnybara. Uran och dess kärnkraft är inte förnybara.
I Sveriges radio sa Sabuni att ett nytt litet kärnkraftverk skulle kunna placeras på Gotland. Utöver att el från ett sådant blir dyrt och riskerna vid uranhanteringen så vill nog de flesta på Gotland inte ha ett kärnkraftverk på ön även om det vore av ett mindre slag.
Med bättre överföring av el från vattenkraft (nya, bättre kraftledningar) och ibland renoverade anläggningar med bättre teknik kan den främsta förnyelsebara energiformen, vattenkraften, ge lite grann mer el. Men främst från sol- och vindkraft kommer nya eltillskott.
Partitaktiskt har januariavtalspartiet L och oppositionsledare Kristerssons M funnit ett ämne som förenar dem, kärnkraftförespråkandet. Med en gemensam artikel som denna kan de markera samhörighet. Och L kan markera självständighet mot de mer kärnkraftskritiska partierna MP, C och S.