När regeringen nu tänker sekretessbelägga elstödet för att de uppgifterna skulle kunna användas för ”att peka ut enskildas elförbrukning på ett för den enskilde ofördelaktigt sätt”, kan man ha viss sympati med tanken. Visst skulle det vara hemskt att få läsa i tidningen att man fått ett elstöd som uppgår till en summa många hade önskat sig i årslön. Höra hur de mindre bemedlade muttrar avundsjukt utanför miljardvillans höga murar, medan du har fullt upp att klättra ner i din åretruntuppvärmda bubbelpool.
Jag kan tänka mig att många av de som får ett mycket högt elstöd skulle tycka att den eventuella negativa mediebilden som skulle kunna uppstå kunde bli lite jobbig. Det är ju inte de som tagit beslutet om elstöd och deras elanvändning är väl deras ensak.
Jag kan mycket väl tänka mig att vissa artiklar om elstödet skulle kunna ses som ”att peka ut enskildas elförbrukning på ett för den enskilde ofördelaktigt sätt”. Rubriker som ”Dessa fick högst elstöd i kommunen” är inte helt otroliga om utbetalningarna skulle bli offentliga.
Men den risken finns med många andra av de uppgifter som Försäkringskassan hanterar. Exempelvis sjukpenning och sjukersättning vilka bägge är offentliga i den mån att ersättningarna redovisas på deklarationen.
Samma sak gäller ersättning från arbetslöshetskassan och om jag fattat rätt är även ersättningar från studiesystemet offentliga handlingar.
Det finns partier i regeringen som på ett fult sätt klumpat ihop studerande, föräldralediga och sjukskrivna med övriga ”bidragstagare” och påstått att de inte kan försörja sig själva. Det är om något är att använda uppgifter från våra myndigheter ”på ett för den enskilde ofördelaktigt sätt”.
Genom sig själv känner man andra, heter det i ordspråket vilket kan förklara regeringens inställning i frågan. För om de själva nyttjar offentliga uppgifter för att ”på ett för den enskilde ofördelaktigt sätt” beskriva ekonomiskt utsatta personer som får ersättningar av det offentliga, är det rätt nära att tro att de politiska motståndarna skulle göra detsamma.
Nyligen redovisade något av de större mediehusen att en före detta riksdagsledamot valt att studera utan studielån och samtidigt tagit emot den fallskärm som riksdagsledamöter har. Upplägget på det journalistiska jobbet var ”på ett för den enskilde ofördelaktigt sätt”. Men granskningen i sig var i mina ögon viktig. Vi medborgare måste ha möjlighet att själva, eller genom media, granska var våra skattepengar tar vägen. Hur våra politiker väljer att använda dem.
Nu är de så kallade flaskhalsavgifterna inte en ren skatt, men det är ändå vi svenska elkunder som betalat in de extrema priserna på el som den dysfunktionella elmarknaden alstrar. Då borde det också finnas en möjlighet för oss att granska hur våra pengar hanteras nu när staten betalar tillbaka dem.
Men det är inte av den anledningen regeringen nu vill mörka utbetalningarna av elstödet. Det gör dem av rent klassförakt där de egna väljargruppernas intressen ska skyddas från att framföras ”på ett för den enskilde ofördelaktigt sätt”, medan man själv tar alla möjligheter att svartmåla ekonomiskt utsatta ”på ett för den enskilde ofördelaktigt sätt”.