När vi står med ett helt nytt åt framför oss kan man inte undvika att reflektera över vad inom svensk politik som varit bra, dåligt och skämmigt under 2023. Regeringen toppar listan, men det stoppar en inte från att titta närmare på vad som specifikt är extra skämmigt. Mot klimatförändringarnas stora förtvivlan var det klimatminister Romina Pourmokhtari som kammar hem priset.
Precis innan jul stod det klart att Miljöpartiet och Centerpartiet väckt misstroende mot klimatminister Romina Pourmokhtari. Även Vänsterpartiet har anslutit sig till misstroendet. Man vill genom en misstroendeomröstning i riksdagen försöka avsätta ministern. Anledningen är den nya klimathandlingsplanen som presenterats.
Ulf Kristersson hoppar på skämståget genom att säga att Pourmokhtari är den bästa klimatministern Sverige har haft. Vilket är skrattretande. Kritik online florerar mot ministern. Organisationer och aktivister som har koll på klimatfrågan anser att hon borde avgå. Skrattet fastnar i halsen då man funderar över vilka konsekvenser det kommer att få att regeringens klimatpolitik är under all kritik.
Pourmokhtari har varit i blåsväder flera gånger sedan valet. Från att ha framställt sig själv som någon slags intern aktivist mot Sverigedemokraterna har hon gått till att helt ansluta sig till deras politik. Den nya klimathandlingsplanen anses av många vara ett skämt. Sverige har hittills varit världsledande när det kommer till den gröna omställningen och regeringen har valt att sluta leda världen bort från översvämningar, extremhetta och döende arter.
'Regeringen har bland annat valt att öka utsläppen rejält, med argumentet att man i Sverige är bäst inom EU – något regeringen tydligen inte vill fortsätta vara. Klimatministern har låtit som en repad skiva som konstant tagit upp detta som argument. Men det är ingenting att skryta med. Klimatarbetet i EU går skitdåligt. Är det verkligen något att vara stolta över? För att sedan ta aktiva val mot att inte längre vara bäst? Även den smartaste studenten i klassen får dåliga betyg om hen slutar plugga. Men den smartaste eleven vet, till skillnad från regeringen, att bra betyg, precis som bra klimatpolitik, är en viktig satsning på framtiden. En framtid som regeringen verkar strunta i.
Och vi ska inte heller glömma vem det är som drar i trådarna – Sverigedemokraterna. Och de har tidigare gjort oroväckande uttalanden när det kommer till klimatförändringarna. Deras ambitioner gällande klimatet är väldigt låga. Och frågan om var aktivisten Romina tagit vägen återstår. Att vika sig för Sverigedemokraterna och sedan bli tagen i försvar av Kristersson är tvärtemot att stå upp för en hållbar klimatpolitik. Och nu får det hela svenska folket gömma sig bakom skämskudden eftersom vi inte längre kan skryta över det vi åstadkommit gällande klimatpolitiken.
Enda hoppet nu är att klimatministern får avgå. Men frågan är om det skulle hjälpa oss överhuvudtaget? Kristersson tycker hon är den bästa klimatministern vi haft någonsin vilket innebär att hans omdöme inte är det bästa. Och frågan är om någon annan skulle stå emot Sverigedemokraterna och säga ifrån? Pourmokhtari var trots allt får aktivistiska hopp – redan från innan valet avgjordes. Men har blivit en stor besvikelse. Och Sverige får nu skämmas för regeringens dåliga klimatpolitik.