Klintehamns framtid kan hänga på en linbana

Om det ska brytas kalk i Klinte så behövs det en bra transportlösning.

Linbanor kan inte bara transportera kalksten. Det här är den 95,8 kilometer långa malmlinbanan Kristineberg-Boliden, byggd 1943.

Linbanor kan inte bara transportera kalksten. Det här är den 95,8 kilometer långa malmlinbanan Kristineberg-Boliden, byggd 1943.

Foto: Skellefteå museum

Ledare2022-01-04 05:45
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Klintehamn är en av de orter på Gotland som ligger vid havet men som ändå inte setts som en av de attraktivaste platserna att bosätta sig på. Men det är på väg att hända saker. I mellandagarna (29 december) skrev GA om planerna för att bygga nya bostäder i Klintehamn. Men intrycket från fastighetsmarknaden var långt innan dess att ökad efterfrågan drivit upp priserna.

Detta är en utveckling som kunnat äga rum trots farhågor för hur omfattande kalktransporter med lastbil skulle kunna påverka Klintehamn i framtiden. Jag tillhör ju dom som tycker att SMA Minerals ursprungliga planer på fortsatt brytning på Norr – de långt gångna planer som med förenade krafter stoppades av regeringen, länsstyrelsen och Naturvårdsverket – hade var lämpligare och haft mindre negativa effekter än planerna för brytning och transporter i Klinte. Men den rättsliga prövningen av brytningen i Klinte görs ju på dess egna meriter och prövas inte mot något annat alternativ.

Brytningsplanerna kan så klart vara bra för delar av arbetsmarknaden, men att Klintehamns dragningskraft för bosättning tycks ha ökat trots planerna ger extra gott hopp om den framtida utvecklingen. Jag hoppas dock att denna utveckling kan värnas genom att man finner bättre lösningar för transporterna, lösningar som är mindre störande för de som bor i Klintehamn. Och det finns sådana lösningar, även om jag inte kan bedöma om kalkbrytningen kan utgöra ett ekonomiskt underlag för dem.

År 1941 invigdes kalklinbanan Forsby-Köping som var drygt fyra mil lång och började i Södermanland och slutade i Västmanland. Den hann med att frakta 25 miljoner ton kalksten, innan den revs år 2013.

Transportband kan vara en bra lösning även för transporter som är betydligt längre än i Klinte. I Australien förbinder exempelvis drygt fem mil transportband Mount Saddleback-gruvan med Worsleyraffinaderiet, där man tillverkar aluminium av den levererade bauxiten.

Om storskalig kalkbrytning i Klinte inte kan utgöra tillräckligt underlag för en bra transportlösning, så tycker jag att det finns anledning att fråga sig om det alls finns förutsättningar för brytningen.

För övrigt är jag glad att Vesting Invests planer för nya bostäder i Klinthamn inkluderar villabebyggelse. Politiken är svårt fokuserad på lägenheter, men det är ett eget hus som de flesta drömmer om. Byggbara villatomter kan verkligen bidra till en ljusnande framtid för Klintehamn.