”Ett nytt politiskt landskap”, sade kung Carl Gustaf när han öppnade riksdagen i förra veckan. Eller ”2014/2015 års riksmöte” som det officiellt heter. Och visst är det ett nytt politiskt landskap.
Vi har att se fram mot en minoritetsregering som inte ens med stöd av V kommer att få egen majoritet. Vi får en statsminister som helt saknar erfarenhet från riksdagen, som visserligen är en van förhandlare, men som inte varit med i den partipolitiska hetluften förrän under den senaste tiden.
Å andra sidan är det få av de andra partiledarna som har någon erfarenhet av att vara i oppositionsställning i riksdagen.
Centerledaren Annie Lööf valdes in i riksdagen 2006, samtidigt med kollegan Jan Björklund, FP, och C och FP gick då in i regeringen. Centerpartiets omvalde gruppledare, Anders W Jonsson, valdes in 2010. Ingen av dessa har alltså egna erfarenheter. Den ende som varit med i oppositionsställning är KD:s Göran Hägglund.
Moderaternas ordförande Fredrik Reinfeldt valdes visserligen in i riksdagen 1991 men med tanke på att han redan aviserat sin avgång som partiordförande är det väl tveksamt om han kommer att delta i riksdagsarbetet fram till dess.
Den moderata gruppledaren Anna Kinberg Batra kom visserligen in i riksdagen som ersättare 2000 och var en kort period ledamot av skatteutskottet, men har ingen större oppositionserfarenhet.
Sammantaget gör det att man kan utgå från att det tar tid innan såväl regeringspartier som opposition har funnit sina roller. Till det kommer att Sverigedemokraterna kommer att vara totalt oförutsägbara i sitt agerande.
Det gör att makten flyttas från regeringskansliet till riksdagen där partiernas gruppledare och utskottens ordförande kommer att få centrala roller.
Samtidigt kommer det också att bli ovant för politiska journalister. När det rapporteras om olika uppgörelser som Socialdemokraterna och Miljöpartiet gjort innebär det inget annat än att den uppgörelsen ingår i regeringsförklaringen.
Om det sen kommer att bli riksdagsbeslut av det är en helt annan fråga. Och så kommer det att vara i fråga efter fråga.
Den här hösten kommer nog inte att bli så dramatisk som man i ett första påseende kan ha anledning att tro. På några veckor kan man från den nya regeringen inte hinna göra så stora förändringar i den budget som mer eller mindre ligger färdig i finansdepartementet.
Det kan tillsättas lite utredningar och beredningar, men så mycket av skarpa förslag lär inte hinnas med. Det är möjligen först i den så kallade vårpropositionen i april nästa år som man kan börja se förändringar.
Det är i den som regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken ska beskrivas.
Att vi har ett nytt politiskt landskap är fullt klart. Nu gäller det att kunna orientera sig i det också. Det kan bli en stor utmaning.