Att man hittat rester av kokain på en toalett i centrala Stockholm lär ingen bli förvånad över. Inte heller att fyndet gjorts på en arbetsplats där genomsnittslönen är hög. Men när det framkommer att fynden gjorts på fyra (S, V, L och SD) av de åtta riksdagspartiernas kanslier där enbart anställda och godkända besökare vistas reagerar många starkt.
Hyckleri att som politiker peka ut att de som knarkar göder gängkriminaliteten för att sen göra samma sak, tänker en del.
Först stiftar de lagar och sen bryter de mot dem, tänker andra.
Det mest allvarliga är i mina ögon att det rör sig om personer som har en mycket viktig position i landet och dessutom sitter på en mängd information som inte ska hamna i fel händer.
Nu måste jag påpeka att det är fler än riksdagspolitikerna och deras tjänstepersoner som har daglig tillgång till toaletterna, exempelvis servicepersonal som städare med flera. Men även godkända besökare har tillgång till de här toaletterna.
Ingen person har heller kunnat knytas till något av fynden, men enbart att de hittats i lokaler som tillhör Sveriges riksdag är allvarligt. Nu måste partierna, som arbetsgivare, ta tag i detta för sina anställdas skull. Partierna måste också ta tag i detta för sin politiska trovärdighet i frågan om att bekämpa gängen och upprätthålla svensk lag.
De partier som inte haft spår av kokain på sina toaletter kan inte heller luta sig tillbaka då intag av otillåten substans kan göras utanför arbetstid. Det finns även andra aktiviteter som kan fångas upp och leda till utpressning, en risk som ständigt måste hållas i minnet och finnas rutiner mot.
Det är uppenbart att Säpo har ett jobb att göra för att säkerställa att ingen riksdagsledamot eller tjänsteperson på partiernas kanslier hamnat i händerna på utländska makt eller andra. Det handlar om rikets säkerhet.
Stärkt tes.
Gotlänningens ledarsida har kritiserat min tes angående regeringens höga tonläge runt säkerhetsläget. Sidan avfärdar att det höga tonläget är en strategi för att sätta säkerhetspolitiken högre upp i medieflödet. Allt för att öka väljarnas acceptans för kommande säkerhetspolitiska satsningar samtidigt som välfärden åter får stå tillbaka, vilket min tes går ut på.
Det råder ingen tvekan om att ministrarnas och ÖB:s uttalanden skapat rubriker och fått säkerhetspolitiken att toppa medieflödet. Så långt har jag rätt. Men under partiledardebatten fick jag också vatten på min kvarn då frågan om mer resurser till sjukvården, för att undvika den sjukvårdskris som är i antågande, inte verkade prioriteras av regeringen.
Men vi får väl se vilka prioriteringar som regeringen gör i den kommande vårbudgeten och hur de tas emot av väljarna.
Sent uppvaknande.
När vi ändå är inne på Gotlänningen tycker jag att det är bra att ledarsidan vaknat då det gäller gotländska jobb. Med rubriken: ”80 färre jobb i Visby är värre än 80 färre jobb i Solna” vill ledarsidan att öns riksdagsledamöter tar sitt ansvar och trycker på för att Svenska Spels neddragningar inte ska drabba Visbykontoret så hårt.
Den minnesvärda kommer säkert ihåg frånvaron av krav på politiskt ansvar från samma ledarsida då ett femtiotal jobb inom äldreomsorgen privatiserades bort i Hemse av det förra centerledda styret. Och jag skulle nog kunna leka med Gotlänningens rubrik och skriva att 50 färre jobb i Hemse är fler än 80 färre jobb i Visby, men det gör jag inte.
Jag gläds istället över Gotlänningens sena med tydliga uppvaknande kring vikten av gotländska arbetstillfällen.
Även om uppvaknandet är sent och att öns riksdagsledamöter inte har så stora möjligheter att påverka ett statligt bolags interna organisationsarbete, jämfört med de möjligheter centerpolitikerna på Gotland hade att ta ett helt annat beslut och därmed rädd de femtio jobben i Hemse.
Rättelse
Fredagens krönika var bara skriven av Barbro Engman och ingen annan.