Ledare: Köksbordspolitikerna har nu chans att få inflytande

Våren 2022 kommer valsedlarna till kommunalvalet att fastställas. 

Så än finns tid för alla som känner ett engagemang i samhällsfrågor att anmäla sitt intresse till ett politiskt parti. Ni kommer att vara välkomna, det vågar jag lova. De flesta partier kämpar med återväxt och förnyelse i någon mån.

Om man sitter hemma och tänker att "varför gör dom inte si eller så", dela med dig av dina idéer, du behöver inte ta något uppdrag eller agera utåt om du inte vill. Partiernas idéer föds och formas utifrån medlemmarna och de kan föras vidare i organisationen på flera sätt. Goda idéer och nya sätt att tänka är minst lika välkomna som nya medlemmar och företrädare.

I dag är det inte lika vanligt som förr att man "föds" in i ett politiskt parti. Det är både på gott och på ont. För i familjer där det finns ett politiskt engagemang blir tröskeln in i politiken låg. Och även om man börjar i ett parti kan man med tiden komma fram till att man sympatiserar mer med ett annat.

I familjer där det politiska engagemanget är lågt och tilltron till politiker likaså kan det tvärtom bli ett väldigt stort steg att engagera sig politiskt. Här förlorar vi (vi som i samhället) många goda krafter, det är jag övertygad om.

Den gångna veckan kan nog ses som en vattendelare i skaran samhällsintresserade. De som tycker att regeringsbildningar och spekulationer om hur en regering ska kunna tillträda är tråkigt och tjafsigt har inte haft sin bästa vecka. Vi som är mer nördigt intresserade har haft rena julafton nästan varje dag med att följa alla besked och utspel.

Forna samarbeten har vänts till öppen nedsabling av dem man tidigare var allierad med. Framför allt mellan S och V och mellan M och C.

Jag tror att partiernas hårda ord mot varandra slår allra hårdast mot dem själva och förtroendet för politiken. Det hjälper liksom inte att i ena stunden "varna för glåpord" mot det egna partiet för att i nästa stund själv håna politiska meningsmotståndare med rekvisita och scenografi.  Som när Ebba Busch höll en mindre föreställning om Miljöpartiet under sitt tal på KD:s riksting i går.

Det som förvånar mig mer än det politiska spinnet för att utmåla andra som förlorare och sig själv som vinnare, är att M och KD fortsätter låtsas som att de kan bilda regering utan hjälp av SD och att de inte ens nämner Liberalerna som samarbetspartner.

Man verkar helt blind inför att slagorden om att "en röst på C är en röst på S" mer speglar deras eget beslut och att med den egna retoriken blir "en röst på M en röst på SD". Faktiskt ännu mer så eftersom M tydligt bildat lag med SD medan C inte har något låst samarbete med något parti.