Det är oroande att det överbelånade Kommunsverige blir rödare samtidigt som Sverige är det enda EU-landet med en krympande ekonomi.
Efter Centerpartiets sidbyte ser det nu ut att bli Kalmarpolitikern Anders Henriksson (S) som blir näste ordförande i SKR. Till Dagens Samhälle nämner Henriksson att kommunernas ekonomi är bland hans högsta prioriteringar, men frågan är om detta betyder att han vill göra någonting åt sina medlemmars lånebubbla. Det är nämligen problemet som kommer överskugga de flesta andra åtminstone denna mandatperiod. Kommunsektorns totala låneskuld var i början av förra året 799 miljarder kronor.
Kommunsektorn har länge levt i en slags parodi av Lyxfällan. Med en naiv förhoppning om att nollräntan kommer vara för evigt har flertalet kommuner skuldsatt sig djupt. Ibland för att bygga något skrytbygge för att “sätta staden på kartan”, och ibland har de till och med nödgats att ta lån för löpande utgifter. Till exempel tvingades Vilhelmina kommun ta ut ett lån på 60 miljoner kronor för att ha råd att betala ut löner(!) år 2020 (DS 18/2-2020). Allt för att undvika att behöva göra nedskärningar.
Men det kommer antagligen inte gå att ta lån för att kompensera för kommunens underskott mycket längre. Nollräntetiden är förbi och kommer inte komma tillbaka åtminstone inom överskådlig tid. Hur stor andel av de mest belånade kommunernas budgetar som kommer spenderas på räntebetalningar vill man inte ens fundera över. Bara i Stockholm var kommunsektorns låneskuld 69 miljarder kronor år 2021.
Det verkar helt enkelt oundvikligt att vi rör oss mot en tid av stora nedskärningar, likt scenerna från 90-talets Haninge kommun. Där blev man så illa tvungen att sälja ut kommunala bolag, höja kommunala avgifter och höja skatten med hela 50 öre per krona för att rädda kommunen från att behöva tvångsförvaltas. Och de kommuner som inte klarar av att strama åt budgeten kommer antingen bli varse om att regeringen, like Haninge fick lära sig på 90-talet, inte har möjlighet att agera stödhjul hur länge som helst. Landets ekonomi krymper, och med det innebär det att även staten kommer tvingas göra tuffa prioriteringar.
För att leda detta arbete i SKR kommer nu en socialdemokrat, med stöd av Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet att väljas. Även om man inte ska ta ut förlusten i förskott är det svårt att inte bli lite smått orolig redan nu. Socialdemokraterna har knappast visat några tecken på återhållsamhet under åtminstone de senaste två mandatperioderna. Inte minst Januariavtalet var fullsmockat med utgiftsposter som man lovat de andra partierna för att vinna deras stöd. Om det blir så även denna gång återstår att se, men det vore att förvärra en redan väldigt ansträngd situation. Men tills dess återstår det bara att önska SKR:s snart tillträdande styrelse lycka till.