Även om det mesta är känt ger det ett sammanhang och förståelse när ett ärende får en så genomgripande beskrivning.
Det omtalade bulhuset som vissa menar är en omistlig del av Visby innerstads kulturarv, menar andra har förlorat sitt värde och att just detta bulhus (av totalt 500) inte är avgörande att bevara. Utifrån ser det ut som vilket hus som helst, lite extra kitchigt med den kakelklädda fasaden som definitivt inte är kännetecknande för ett bulhus.
Det som är skyddsvärt finns under fasaden där inget är tillbyggt eller ändrat.
Grunden i granskningen är att det i den antagna byggnadsordningen för innerstaden (2010) är fastslaget att rivning ska undvikas i innerstaden och att rivning endast får ske av byggnader med begränsat kulturvärde.
Vad som anses vara ett högt kulturvärde finns det självklart olika åsikter om. De antikvariska myndigheterna vill av naturliga skäl bevara så mycket som möjligt och det finns starka lobbyverksamhet både för och emot en rivning.
Vem har då tolkningsföreträde? Jo, politikerna i miljö- och byggnämnden. Och det råder ingen politisk oenighet i ärendet. Beslutet att ge rivningslov för bulhuset fattades under Miljöpartiets ledning av dåvarande byggnadsnämnden och togs i politisk enighet. Ingen var emot. Förrän i efterhand. Konflikten ligger mellan politiken och de bevarande myndigheterna.
Hur stor klyftan är skildras på ett talande sätt i ett uttalande av regionantikvarie Maria James i GA där hon tolkar fastighetsägaren Peter Nilssons fråga om vilka fastigheter han får riva som att han "ville jämna den gamla handelsgården med marken".
En mer sansad tolkning är att han menade exakt det han frågade, inget annat.
Det konstiga i hela ärendet är att det nu finns ett laga kraft-vunnet rivningslov för bulhuset medan rivningen av tre byggnader med mycket lägre kulturhistoriskt värde nu har stoppats och ska avgöras av regeringen.
Husen bedöms till stor del för sina individuella värden när det är kvarteret som helhet som uråldrig handelsplats som har det största kulturhistoriska värdet.
Eftersom bulhus går att plocka ner i delar borde problemet gå att lösa genom att huset byggs upp nån annanstans. Det borde inte finnas hinder för bygglov för ett hus som anses så betydelsefullt för staden.
* * *
För oss som var med på regionens presskonferens i måndags där besluten kring bussupphandlingen redovisades punkt för punkt sedan 2016 blev det förvirrande att läsa Ronnie G Lundins historiebeskrivning på Gotlands Folkblad i går. Lika konstigt var det att läsa Mats Linders frågeställningar i saken dagen innan.
Ingen av dem var närvarande på presskonferensen i måndags där Linders frågor kunde ha fått svar och Lundins historiebeskrivning bli mindre hopblandad med processen om biogasstrategin som antogs i politisk enighet i fullmäktige den 27 april 2009.