En ny undersökning från Ungdomsbarometern visar att var femte ung kille, och var tionde ung tjej inte tror att demokrati är det bästa sättet att styra ett land. Både förvånansvärt och obehagliga siffror eftersom om det är något som ger hopp inför framtiden så är det framtida generationer. Man ser dock ett skift på bara ett år och det kan få förödande konsekvenser.
Konflikter, hög inflation, Trumps potentiella återkomst – det är inte mycket som inger hopp i världen just nu. Förutom dagens unga. Man har hört att de ska vara skarpare, mer hållbara och bättre än tidigare generationer. Deras klimatångest kommer säkerställa planetens överlevnad – så länge planeten lyckas hålla ut tills de börjar rösta eller kan bli politiker. Men nu är mycket av det hoppet bortblåst. Att så många unga inte tycker demokrati är viktigt längre är en oroväckande trend.
Att man förlorat hoppet för politiker och i en tid där icke-demokratiska stater styr världen med en järnhand och urholkningen av demokratin gör inte saken bättre. Men vi ser det ske även i vårt eget land i form av mänskliga rättigheter som inte respekteras och att man gör skillnad på människa och människa. Hårdare tag, principer om humanitet är inte längre viktiga och en värld där vinst går före välfärd.
Frågan kvarstår om varför så pass många unga tycker demokrati inte är viktigt längre? Hur hade de hellre sett att ett land styrs? Med en järnhand? Om ledaren verkligen bryr sig om mänskliga rättigheter och miljö kanske det hade gett det önskade resultat unga söker, men det sker aldrig. Eller så beror det på okunskap. Undersökningen av Ungdomsbarometern visar att ungas intresse för samhällspolitik också sjunkit. Och om man inte intresserar sig för något är det lätt att inte bry sig om att försvara det. Men att det är grundstenen i hela vårt samhälle – demokratin – som blir lidande är svårt att acceptera.
Frågan blir vad vi kan göra för att intressera unga i större utsträckning inom politiken? Kan det vara så att världen verkar så pass hemsk att det är lättare att stoppa huvudet i sanden? Kanske behöver vi prata om de positiva saker som sker i vår värld, och inte bara de dystopiska krigsbilderna? Sedan kommer såklart också tankar om sociala medier. I en värld där man följer influencers, vars jobb är att få unga att konsumera, kanske man borde prata mer om samhälleligt ansvar. Alla influencers måste känna ett ägandeskap och ansvar att fortsätta bygga och försvara vårt demokratiska samhälle. Kanske att vi skulle behöva ha fler politiska influencers? Som pratar om samhällspolitik på ett engagerande sätt?
Utöver detta så har skolan ett enormt ansvar. Att bara prata om världen som dödsdömd är varken produktivt eller sanningsenligt. För de som använt Gapminder – som går ut på att ta reda på hur mycket man egentligen vet om världen – vet att utvecklingen i samhället går i en positiv trend, även om det i många fall kan kännas mörkt. Och vi behöver prata mer om det. Vi behöver prata om vilka delar som faktiskt går i rätt riktning och vad som gör att världen byggs i rätt riktning – demokrati.
Vi har fortfarande tid på oss att få unga att bli mer samhällsengagerade, men gemensamma krafter krävs. Frågan kvarstår också – vad gör regeringen för att öka förtroendet för demokratin?