Hamnterminalen ska renoveras och byggas om för kring 50 miljoner kronor, berättar hamnchef Mats Eriksson för Helagotland. På så sätt ska man bland annat skapa utrymme där det tidigare var restaurang för något som låter extra intressant:
– Det är ett område vi skulle behöva nyttja om det skulle komma ytterligare ett rederi. Vi vet vad vi behöver och vill uppnå, att möjliggöra för två rederier.
Det skulle ju kunna skapa spännande möjligheter för framtiden.
50 miljoner kronor är en rejäl summa pengar. Ja, det är ju bara ett tiotal miljoner mindre än gångbron för kryssningsturister ska kosta. Den bro som Region Gotland sett sig nödgad att bygga. Hur nödvändigt detta är kan man verkligen ha olika meningar om. Jag tror också att det kommer att visa sig att gångbron blir betydligt dyrare än 60 miljoner kronor. Det baserar jag huvudsakligen på en av erfarenhet uppbyggd cynism. Men även på projektets förseningar och strul.
Nu vill Region Gotland ordna det så att den – och regionens skattebetalare – slipper att betala för gångbron.
Helagotland skrev häromdagen om att teknikförvaltningen vill att regionfullmäktige ska uppdra åt regionstyrelsen att omförhandla avtalet med det företag som driver verksamheten vid kryssningskajen, det vill säga Copenhagen Malmö Port Cruise Visby AB. Ett avtal som är förmånligare för regionen skulle helt eller delvis kunna finansiera bron. Och kryssningsbesökarna har blivit fler än förväntat.
För P4 Gotland påtalar Patric Ramberg, teknisk direktör, att gångbron aldrig skulle ha byggts om det inte vore för kryssningskajen.
Det ligger något i detta. Men är det inte en väldigt konstig ordning? Om regionen nu anser att bolaget kan och bör finansiera gångbron, borde man i så fall inte ha förhandlat den frågan innan man fattade beslutet och innan man faktiskt började bygga bron? Hade man inte i så fall haft bättre förutsättningar att övertyga Copenhagen Malmö Port Cruise Visby AB om att det låg i bolagets intresse att finansiera bron för att den överhuvudtaget skulle bli av?
Men istället har Region Gotland genomgått en lång tid av förberedelser, politiska beslutsprocesser, projektering och byggstart och nu dyker frågan om medfinansiering upp.
Det är väl inte uteslutet att bolaget – av omsorg om en affärsrelation som man hoppas ska vara långsiktig – trots allt är förhandlingsbart även i detta sena skede. Men förutsättningarna är ju betydligt sämre än de kunde ha varit.