Polisen har tagit 17 personer, som arbetar vid Axels tivoli i Malmö, i förvar, för att de saknar arbetstillstånd.
Det är vanligt att se – särskilt inom yrken som kräver säsongsarbetare eller fler arbetare vid toppar av extra arbete. Inom skönhetsindustrin, där nagelteknologer saknar arbetstillstånd eller om det rör sig om thailändska bärplockare. Vi fortsätter prata om arbetstillstånd – men vad hände med att prata om arbetsvillkor egentligen?
Att hålla personer i förvar och skicka dem till sitt hemland är till synes viktigare för Tidöpartierna än att gå till botten hur dessa människor har det i sina arbetssituationer. Att polisen tar personerna i förvar för att de ska deporteras är att slå till på fel spik.
Allt dessa människor velat ha är ett bättre liv. De har sökt jobb utomlands för att kunna tjäna pengar. Ibland har det gått rätt till och efterföljt svensk byråkrati, men ibland blir arbetarna grundlurade och förlorar mer än de tjänar.
De frågor vi borde ställa är snarare om de har kollektivavtal eller skyddas av facket? Sällan skyddar fackliga organisationer personer som inte bor i Sverige permanent. Har man inget svenskt personnummer eller om man saknar medlemskap i fackföreningen så hamnar man fort mellan stolarna.
Jag har tidigare skrivit om de thailändska bärplockarna som slutade i domstol då det visade sig att arbetsgivaren inte säkerställt att arbetarna får sina basala mänskliga rättigheter efterlevda. Med tortyrliknande omständigheter har man på något sätt kommit undan alla dessa år. Och facket har stått handfallna.
Så kallade lösningar har inte gjort annat än att antalet personer som kommer hit minskats. Det har inte fostrat arbetsgivarna det minsta. Man väljer att inte fokusera på kvaliteten av arbetsgivare. Trots att Sverige är beroende av migrantarbetare.
Särskilt nu då vi under första gången på 50 år har fler personer som lämnar Sverige än som kommer hit. Då blir det inte hållbart att ändra migrationslagen eller göra det svårare för arbetsgivare att anställa. Man måste tillgodose bra arbetsvillkor. Granska arbetsgivare. Ställa högre krav.
Att diskutera arbetstillstånd lägger väldigt mycket av skulden på individen. Personer som inte har sökt – och fått – tillstånd att arbeta i Sverige. Men varför pratar vi inte mer om hur människor utnyttjas på arbetsmarknaden? Hur långa arbetsdagar och låga löner de har? Det är arbetsgivarnas fel som ens lockar hit människor.
Vi som konsumenter måste också börja ha vanan inne att dubbelkolla om städfirman, nagelteknologen eller eventpersonal har kollektivavtal. Börja ifrågasätta vad för villkor de vi har i vårt hem och vid våra fingertoppar har egentligen. Men det finns också bara så mycket man som individ kan göra. Det måste ske hårdare kontroller av företagen. Att bärplockare kunnat behandlats så pass illa som de gjort under flera års tid, trots larm är otäckt. Och det får inte hända.
Så nu när man diskuterar tivolipersonalen borde andra faktorer än arbetstillstånd tas i beaktande. Hur mycket har dessa personer utnyttjats? Hur mycket väljer arbetsgivaren att ta in billig arbetskraft från andra länder på bekostnad av arbetsrättsliga villkor? Och vad staten kan göra för att människor ska fortsätta ha möjlighet att komma till Sverige och jobba, med goda arbetsvillkor.