En häst påverkas väldigt mycket av ett ägarbyte, och felaktig hantering från den nya ägarens sida kan leda till både fysiska och mentala problem hos hästen som förvärras över tid. Det är inte rimligt att säljaren ska behöva bära ansvaret för köparens okunskap, eller att hästen ska komma i kläm i en rättstvist.
Konsumentköplagen reglerar vad som gäller när en privatperson köper en vara av en näringsidkare. Den anger bland annat köparens rätt att reklamera en felaktig vara eller en vara som inte motsvarade förväntningarna, samt anger att säljaren är ansvarig för eventuella dolda fel på varan som upptäcks inom sex månader från köpet.
Men en häst är ingen död vara, utan en levande individ som påverkas av yttre omständigheter. Det är framför allt den sista punkten om dolda fel som är väldigt problematisk. Ingen försäljare kan garantera att en häst kommer att vara exakt likadan efter sex månader, eftersom han eller hon inte kan kontrollera vilken miljö hästen hålls i, hur den sköts eller hur den tränas.
Att byta ägare är väldigt stressande för en häst. Det innebär ofta en flytt till ett nytt stall. För hästar, som är väldigt sociala djur, betyder det att de lämnar sin gamla flock och tvingas in i ett nytt socialt sammanhang. Dessutom brukar själva transporten dit vara både fysiskt och psykiskt påfrestande. Väl framme i sitt nya hem utsätts hästen för flera långsiktiga stressfaktorer såsom foderbyte, en ny ryttare, nytt ridbaneunderlag, nytt träningsupplägg med mera.
Flera studier och projekt har visat att sättet hästar hålls på och tränas påverkar deras hälsa på både kort och lång sikt. Att rida för ofta på samma typ av underlag, att träna hästen för intensivt utan tillräckligt med återhämtningstid och bristande kunskap hos ägaren om tidiga tecken på skador och sjukdomar är klassiska anledningar till att vissa hästar inte håller.
En mindre kunnig eller skicklig köpare riskerar helt enkelt att rida sönder sin häst, i synnerhet om det är en häst som köpts för tävling där det finns en förväntan hos den nya ägaren att hästen ska prestera på en viss nivå. Att ställa för höga krav på hästen för tidigt eller utsätta den för felaktig ridning och hantering bryter ner den både fysiskt och psykiskt. Resultatet är en häst som blir skadad eller utvecklar beteenderelaterade problem – ofta en kombination – inom några månader från köpet.
När dessa hästar sedan reklameras som defekta tvingas säljarna ta ansvaret för köparens okunskap, och hästarna blir offer för utdragna rättstvister. De tvingas flytta igen, vissa förvägras vård av ägaren i väntan på en rättslig uppgörelsen eller döms ut och avlivas. Det är inte värdigt ett land med en så välutvecklad djurskyddslagstiftning. Det är hög tid att konsumentköplagen moderniseras så att hästar och andra djur slutar betraktas som varor.