Då, för ett år sedan, var det nog få som såg vidden av den fullskaliga invasion av Ukraina som Putin då inlett. De flesta såg nog framför sig det fruktansvärda som Ukrainas befolkning skulle komma att genomlida, antingen genom ett ryskt styre av landet eller ett utdraget krig. Många var nog övertygade om att Ukrainas dagar som eget och demokratiskt land var räknade, men ett heroiskt kämpande folk har visat hur fel vi hade.
Men Ukrainas befolkning har fått lida. Många soldater har dött i kampen, men även oskyldiga civila har drabbats av kriget. Många på grund av Rysslands terrorbombningar av städer långt från fronterna, andra har fallit offer för krigsbrott i de områden som varit ockuperade.
Vi har nog svårt att tänka oss de umbäranden Ukrainas befolkning tvingas utstå. Umbäranden som får de följder av kriget som drabbar oss att blekna.
Stora delar av världens länder har tydligt ställt sig på Ukrainas och folkrättens sida. Ukraina får ekonomiskt, humanitärt och militärt stöd från många olika håll, samtidigt som sanktioner sätts in mot Ryssland och dess ekonomi.
Rysslands anfallskrig och de ekonomiska följderna av både de sanktioner som drabbar Ryssland och det ekonomiska krig Ryssland svarat med, drabbar hela världsekonomin.
Man brukar säga att en kedja inte är starkare än den svagaste länken och så kan vi även se på det världsekonomiska kaos som följt i krigets spår. Den utsprida produktionen som uppkommit på grund av den tidigare fungerande världsmarknaden har visat sig ge svåra följder.
Bland annat har Ukrainas roll som Europas kornbod genom åren förvandlats till hela världens kornbod. Det bördiga landets jordbruksproduktion har försett stora delar av världen med viktiga spannmål. Men i och med kriget har både produktion och transport försvårats betänkligt. Nu riskerar vi att få se ännu större svältkatastrofer i de områden som varit beroende av ukrainska jordbruksprodukter.
Kriget har också lett till att länder utnyttjat kaoset för inrikespolitisk vinning. När Sverige, och Finland, såg sig tvungna att ansöka om Natomedlemskap på grund av det kraftigt försämrade säkerhetspolitiska läget var Turkiets Erdogan inte sen att utnyttja läget. För att komma med i Nato måste alla medlemsländer godkänna inträdet och då Turkiet nu förbereder sig för en valprocess och en valrörelse gör Erdogan allt han kan för att utnyttja Sveriges Natoansökan för inrikespolitisk vinning.
Vi har sett samma sak i Sverige där kriget följder där till och med beslut EU tvingas ta för att skydda sina medlemsländer skylls på de som styrt landet. Som om den tidigare socialdemokratiska regeringen ligger bakom den världskris vi nu är inne i.
Men värst har kriget drabbat Ukraina och landets befolkning. Det mesta av det vardagliga livet har fått sättas på is. Alla resurser som kan stödja kampen mot Putins arméer sätts nu in. Företag som stod för civila tjänster och produkter har till stor del fått ändra inriktning. Nu produceras tjänster och produkter till landets försvar. Barns skolgång drabbas och kommer ge kompetenstapp lång tid framöver. Under pandemin såg vi hur barns utbildning drabbades världen runt, så vi kan ju tänka oss hur utbildningen i Ukraina ser ut nu mitt i kriget.
Infrastruktur som Putin förstör kommer ta tid att reparera upp och allt från byggnader till städer som jämnats med marken kommer ta ännu längre tid att bygga upp.
Men infrastruktur och byggnader är bara världsliga ting. Värre är det med de både fysiska och psykiska ärr som kriget lämnar efter sig bland Ukrainas befolkning. Frågan är om de någonsin kommer att läka.
I dag är det ett år sedan Putin beordrade den fullskaliga invasionen av Ukraina. Ett år av lidande, krigande och död har gått och ingen ser något slut på Putins galenskap. I dag, den 24/2, är en dag och är ett datum som måste uppmärksammas. Men min förhoppning är att jag slipper skriva en liknande ledare om ett år. Min förhoppning är att dagens datum blir ett datum att komma ihåg, men att det finns ett annat datum en annan dag att fira. En dag som firas för att det blev fred i Ukraina.