Vid ett tillfälle blev det ordentlig debatt under Kristdemokraternas riksting, som hölls i Helsingborg i helgen. Det gällde frågan om flerbarnstillägget, som ungdomsförbundet, KDU, vill ersätta med ett flerbarnsavdrag.
Enligt de nuvarande reglerna får föräldrar ett extra tillägg utöver barnbidraget för varje nytt barn från och med det andra. För stora familjer kan det bli en inkomst som ligger nära den man skulle få vid förvärvsarbetade. Vid fem barn får till exempel en familj 9240 kronor skattefritt i månaden.
Kristdemokratiska ungdomsförbundet vill slopa flerbarnstillägget till förmån för ett flerbarnsavdrag. I stället för att en familj passivt får ökade bidrag skulle de få dra av på inkomstskatten. Det skulle motivera föräldrar att arbeta i stället för att gå på bidrag.
Under debatten framgick det att KDU:s förslag primärt handlade mer om integrationspolitik än om familjepolitik. Argumenten var att flerbarnstillägget bidrar till utanförskap, trångboddhet och till att kvinnor hålls borta från arbetsmarknaden. Flera debattörer menade att flerbarnstillägget idag är en del av segregationen och därmed också en grund för brottslighet.
Detta argument ville partistyrelsen och många av de äldre kristdemokraterna på rikstinget inte lyssna på. De menade att KDU:s förslag hotade att kasta in 15 000 barn i fattigdom. Reglerna ska inte göra skillnad på barn och barn, var ett viktigt budskap.
Denna linje vann och efter votering står Kristdemokraterna fortfarande bakom flerbarnstillägget. Det innebär också att man har en fråga som skiljer partiet från Moderater och Sverigedemokrater. Men debatten visade att det finns ett dilemma för KD. Familj är inte längre ett ord som är enbart positivt i svensk debatt. Å ena sidan är familjen förstås fortfarande samhällets viktigaste gemenskap som ger barn trygghet, kärlek och goda värderingar. Men familjeband kan också vara roten till hedersförtryck och organiserad brottslighet. Hur gynnar man det ena utan att göda det andra?
I övrigt blev det inte mycket strid kring innehållet i partiets familjepolitik och familjepolitiska program. Kristdemokraterna vill satsa på en mobilisering av familjepolitiken.
Till exempel vill partiet förlänga föräldraförsäkringen med sex månader. Från dagens 13 till 19. Vidare ska rätten för föräldrar att jobba deltid förlängas tills barnet är tre år och barnbidrag och bostadsbidrag till barnfamiljer ska räknas upp i takt med inflationen. Det sista skulle inte minst ha haft stor betydelse för många familjers ekonomier under det senaste året.
Klart är att om Kristdemokraterna fick bestämma skulle Sverige ha världens i särklass mest generösa system för småbarnsfamiljer.
För den som var på plats i Helsingborg var det också tydligt att det är i familjefrågorna som Kristdemokraterna känner sig mest hemma. Kammaren fylldes med positiv energi när det familjepolitiska programmet diskuterades. Det liknande på många sätt den vibrerande stämning som infann sig i Örebro i början av oktober när Centerpartiet hade partistämma där, och fick debattera sitt landsbygdspolitiska program. Alla partier har sina ursprungsfrågor som engagerar medlemmarna särskilt. I tider av snabb politisk förändring kan det finnas något terapeutiskt för partierna att återvända till dessa grundvalar.