Med bara en vecka kvar av sommaren höll Ulf Kristersson i går sitt sommartal från hemmet i Strängnäs. Coronapandemin präglar politiken både till form och till innehåll. Stefan Löfven framhöll i sitt tal i söndags, på oklara grunder, det svenska sättet att hantera pandemin som riktigt. Kristersson var däremot kritisk och talade om behovet av förändringar av coronastrategin. Bland annat föreslog Kristersson att man ska fokusera på att isolera de sjuka snarare än de äldre.
– Jag känner verkligen med er som har tvingats leva månad efter månad isolerade från barn, barnbarn och vänner. Så får det bara inte fortsätta.
Jag tror att han har rätt, speciellt eftersom vi nu levt med pandemin under en väldigt lång tid. Så lång att kravet på isolering redan känns omänskligt.
De äldre som noggrannt har följt rekommendationerna från Folkhälsomynndigheten har under lång tid minimerat sin fysiska kontakt med alla andra. Tidigare var det isolering och ensamhet bland äldre som var ett stort samhällsproblem, men under snart ett halvår har isolering och ensamhet mer eller mindre varit ett krav.
Om man förändrar strategin måste man förvisso vara observant på konsekvenserna av denna förändring och beredd att snabbt vidta åtgärder om konsekvenserna är negativa ur ett smittspridningsperspektiv. Men reserestriktionerna har lättats och landets gymnasielever har välkomnats tillbaka till sina skolor. Är det inte nu läge att befria även de äldre från den karantän de försatts i?
Kristersson talade också om det han kallade Sveriges "andra pandemi" – det ökade dödliga gängvåldet och andra brott som är relativt nya för Sverige – och han var mycket frän i sin kritik av Stefan Löfven som står handfallen inför dessa problem. Ett hot, menade Kristersson, som är större än vad någon nu aktiv svenska politiker tidigare har mött, eftersom denna brottslighet är systemhotande.
– När jag växte upp så sköts inte tolvåringar till döds, småbarnsmammor avrättades inte på öppen gata, barn rånade inte andra barn för att därefter förnedra sina offer. Det fanns inte parallellsamhällen med egen rättsskipning där man inte vågar vittna och där klaner kontrollerar människors vardag.
Coronavåren innebar en kort vår även för Stefan Löfvens förtroendesiffror och hans partis opinionssiffror. Nu är det snart höst och det mörknar för statsministern när pandemin inte fullkomligt dominerar agendan och gamla problem gör sig påminda igen. Förutom den grova brottsligheten så har förhandlingarna om en ny migrationspolitik brakat samman, samregerandet med MP har spårat ur och den så kallade Januariöverenskommelsen knakar i fogarna.
Sverige behöver ny regering.