Just nu hörs rop från flera håll om att regeringen ska ha mer dialog med olika muslimska företrädare i Sverige. Flera imamer och representanter för muslimska organisationer säger att de vill ha samtal med regeringen men att den är tyst. Även Centerpartiets ledare Muharrem Demirok har sällat sig till kritikerna och menar att det är totalt tyst från regeringen.
På ett sätt är det lätt att hålla med. Självklart ska det föras dialog i samhället. Politiker ska tala med muslimska företrädare precis som de talar med kristna, eller judiska. Samtal hör till den demokratiska kulturen.
Men det är här som kritiken blir lite konstig, för regeringen har redan en dialog med muslimska företrädare. Ulf Kristersson har haft möten med sådana i vintras och nu i början av sommaren. Den dialogen kommer självklart att fortsätta.
Och vad är det egentligen de muslimska företrädarna vill säga till regeringen? I ett inslag med Sveriges Radio framgår det att flera företrädare, bland annat ordförande för Sveriges muslimska förbund, Tamir Akan, vill se ”ett förbud mot brännande av heliga böcker – inte bara i Sverige utan i hela världen”.
Det får sägas vara ganska tuffa krav som ingång i en dialog. Yttrandefriheten är en central del av vår liberala demokrati. Och med tanke på att Sverige befinner sig i en säkerhetspolitisk kris, där vi vet att främmande makt försöker förstora upp frågan med koranbränningarna, liknar det nästan en utpressningssituation mot den svenska regeringen att göra inskränkningar i yttrandefriheten.
Demirok tar upp en annan aspekt i sin kritik av regeringen. Han säger att de muslimska företrädare han träffar ”lyfter behovet av att kunna visa att Sverige inte är ett främlingsfientligt eller särskilt islamofobiskt land”. Men den anklagelsen borde det vara ganska lätt att vederlägga oavsett om man nyligen druckit kaffe med statsministern eller ej.
Opinionsundersökningar visar inte att det i Sverige inte finns några särskilt fördomsfulla förhållningssätt gentemot muslimska medborgare, vilket är vanligt i andra länder. Sverige har under de senaste decennierna tagit emot och gett skydd åt hundratusentals muslimer. De har fått stöd och resurser för att etablera sig i samhället.
Muslimer åtnjuter exakt samma rättigheter och friheter som alla andra i Sverige. Muslimska bekännare är fullvärdiga medlemmar i vår liberala demokrati. Det innebär i sin tur att muslimer som bor i Sverige har större politiska och sociala rättigheter än de skulle ha i stort sett i något muslimskt land. Det ligger med andra ord en ganska stor bevisbörda på den som påstår att Sverige är islamofobisk eller främlingsfientligt.
Sammantaget låter ropen om att regeringen ska göra mer lite ihåliga. Inget hindrar de muslimska företrädarna och Demirok från att själva gå ut och försvara den svenska demokratin med sina fri- och rättigheter. Både från de som söker smutskasta den och från de som vill begränsa den.