Varför lämnar dom inte bara mannen som slår dom?
En vanlig fråga när det handlar om mäns våld mot kvinnor. Frågan har självklart fler svar än ett men en förklaring kan hittas i statistiken som visar att de grövsta brotten mot kvinnor i nära relationer ofta begås i samband med separation eller med svartsjuka som motiv. (Källa Nationellt centrum för kvinnofrid).
Alla de vittnesmål man kan läsa av utsatta kvinnor, inte minst under och efter Metoo, visar att det inte är så enkelt att bara anmäla att man blir misshandlad och sedan lämna. Brotten är svåra att utreda, gärningsmännen kan neka och det är svårt att fälla någon om det inte finns vittnen eller stark teknisk bevisning.
I botten av det hela finns det komplicerade faktum att den som slår är en man de älskar, pappan till deras barn, en person de är starkt knutna till både känslomässigt och kanske också ekonomiskt.
När en kvinna behöver akut hjälp och skydd finns kvinnojourerna.
Här på Gotland har Kvinnojouren Amanda funnits i 35 år och deras verksamhet beskrivs i en artikel i dagens GT. Ewa Gomander har varit den drivande kraften från start, ett imponerande engagemang för kvinnors rätt att leva i trygghet och frihet.
Att verksamheten är byggd på ideellt engagemang är något av ett svek från samhället. Samtidigt fungerar systemet väl förutom tryggheten i en stabil ekonomisk grund.
Jourerna lever på kommunalt stöd och bidrag och i vårbudgeten drev Centerpartiet på för en ökning av stödet med 40 miljoner kronor till tjej- och kvinnojourer. Utöver det satsades 45 miljoner på arbetet för att stoppa mäns våld mot kvinnor, där bland annat ökad finansiering till Nationellt Centrum för Kvinnofrid (NCK) ingår.
Det man skulle önska är mer liknande initiativ från gruppen förövare. Att män som slagit men slutat går samman och bildar nätverk för att hjälpa andra män.
Mansjouren finns och fyller en viktig funktion men är inte alls lika utbredd och utbyggd som kvinnojourerna.
Att män samlas för att prata om sina egna tillkortakommanden, känslor och jobbigt känslomässigt bagage är något som på många sätt går på tvärs med den gammalmodiga mansrollen som sitter så hårt fast i hela vårt samhälle.
I dag säger vi stort och varmt tack till Kvinnojouren Amanda, för att ni finns och för att ni orkar. Som det står i artikeln, verksamheten borde inte behövas men det gör den.
Tack.