Enligt Dublinförordningen ska asylsökande migranter söka skydd i det första säkra land som de kommer till. Dessutom har vi ställt upp hinder för att hindra potentiellt asylsökande att ta sig till Europa. Till dessa hinder hör transportöransvaret, som riktar sig mot exempelvis flygbolag, färjeföretag och andra företag som fraktar resande. De är skyldiga att kontrollera att deras resenärer har vad som krävs, exempelvis pass och visum, för att få resa till det land de beställt biljett till.
Transportöransvaret gör att de som sökt asyl i Sverige vanligen passerat flera andra säkra länder innan de sökt asyl i Sverige. De har gjort en resa som Sverige och resten av EU i grunden försökt förhindra. Ofta en farlig resa. Och dyr. Och för detta belönar vi dem med en asylprövning enligt en föråldrad asylrätt. Eller också förvägras de asyl, en process som efter överklaganden kan ta många år. Men det innebär ofta inte att de lämnar landet.
Detta är en sjuk ordning. Denna praxis borde upphöra. GA skrev i går om den utmaning det innebär att ta emot 69 kvotflyktingar. Så är det säkert, med tanke bland annat på bostadsbristen här på ön. Men samtidigt är detta ett flyktingmottagande under ordnade former, av flyktingar som av FN:s flyktingorgan UNHCR bedömts vara särskilt utsatta. De kan från första dagen vara säkra på sina uppehållstillstånd och börja bygga en ny tillvaro i det nya landet, även om de också behöver bearbeta det de varit med om.
Kvotflyktingarna är en sammansatt grupp, ofta familjer snarare än unga riskbenägna män som är beredda att sätta sina liv på spel för att forcera alla hinder på väg till Sverige eller ett annat efterfrågat asylland.
Men medan Sverige i år tar emot 5000 kvotflyktingar, så tog Sverige i fjol emot nästan 22 000 asylsökande och 57 233 fick uppehållstillstånd som anhöriga, utan att det ställs några relevanta krav på att de ska försörjas. Det framställs som att vi bedriver en restriktiv migrationspolitik, men det är i själva verket långtifrån fallet. Trots Sveriges illa fungerande integration fortsätter vi ta emot stora mängder nykomlingar som vi inte klarar av att hantera och assimilera på ett bra sätt.
Det bästa vore en ny ordning där kvotflyktingar vore den enda typen av flyktingar vi tog emot. Det skulle bidra till att stoppa flyktingströmmar med stora risker resenärerna och frigöra resurser för att hjälpa den huvuddel av flyktingarna som är internflyktingar eller kvar i närområdet, en verksamhet som i dag är svårt underfinansierad samtidigt som vi satsar oerhörda resurser på att upprätthålla asylrättens chimär.