Brev Ledarsidan
Bäste Mats Linder! Både din ledare av den 18/12 och Jonas Eeks i Kyrkans tidning för någon månad sedan pekar på det förhållandet att Visby stifts litenhet kan vara ett problem när det gäller att handskas med konflikter som har en tydligt personprofil, eftersom människor korsvis sitter på alla möjliga stolar och man dessutom ofta träffas i andra och också privata sammanhang.
Så är det, men det får inte skymma det faktum att litenheten också har en mycket positiv sida. Här på Gotland är relationerna faktiskt goda och levande både i församlingarna och mellan församlingar och stiftet, särskilt i de nio pastorat, där i största allmänhet arbetsklimatet är gott och produktivt. Det tionde är, som du själv skriver, Visby domkyrkoförsamling, där under en lång följd av år detta inte varit fallet. Vilken är orsaken?
Först några personliga ord. Jag var under 2010 till 2020 stiftsprost på stiftskansliet, under andra hälften av den tiden också en av två chefer för kansliet och även under åtta år biskopens och domprostens ersättare i domkapitlet. Under denna tid ägnade jag, andra ledamöter av domkapitlet och flera medarbetare på kansliet, bokstavligen tusentals arbetstimmar åt förhållandena i domkyrkoförsamlingen.
Ett genomgående drag i de konflikter som under dessa år utspelade sig var en ovilja eller oförmåga från ledningen i domkyrkoförsamlingen, särskilt dess kyrkoråd, att följa kyrkoordningens både bokstav och anda.
En insändare i lördagens GA beklagade den alltjämt rådande politiska styrningen av Svenska kyrkans församlingar. Trots att denna ändå på de flesta håll fungerar rätt bra, måste jag ändå säga att kritiken är tungt vägande. Både biskop och domkapitel ska utöva tillsyn också av förvaltningen av församlingarna men har mycket små möjligheter att agera om beslut inte följs.
Både ordföranden och vice ordföranden i domkyrkoförsamlingens kyrkoråd har på sista tiden i media påstått att kyrkoordningen inte behöver följas utan att det räcker med att lyda allmän svensk lag. Detta är förstås nonsens. Kyrkoordningen går givetvis aldrig emot svensk lag utan kompletterar den. En förtroendevald i kyrkan måste därför följa båda. När så inte sker är stiftsorganisationen rätt maktlös.
Vad Visby stift skulle behöva är inte en omdaning av en stiftsindelning som i stort sett fungerar bra utan inrättandet av en ansvarsnämnd för förtroendevalda, som skulle ha makt och myndighet att stänga av politiker som inte ser till församlingens och kyrkans bästa utan som är mer besjälade av en önskan att stärka sin egen personliga maktsfär på medarbetarnas och kyrkoordningens bekostnad, något vi upprepade gånger har upplevt just i Visby domkyrkoförsamling.