I min mening finns det två grundläggande problem med Systembolaget. För det första är det ett statligt monopol som garanteras genom att systematiskt försöka förbjuda all möjlighet till konkurrens. För det andra är ett upprätthållande av monopolet också ett upprätthållande av den paternalistiska tanken om att staten vet bättre än individer själva.
Mattias Svenssons bok “Så roligt ska vi inte ha det - En historia om svensk alkoholpolitik” ger en djupgående historisk exposé över politikers strävan att begränsa svenskars inmundigande av alkoholhaltig dryck. För den som är intresserad av långläsning i rusets tecken kan boken varmt rekommenderas.
Svensk alkoholpolitik har historiskt inte i första hand inriktats på att hjälpa de som lever i missbruk. Retoriken som ger sken av att Systembolaget skulle vara den barmhärtige samariten återfinns än i dag. “Eftersom alkohol inte är som andra varor, är Systembolaget inte som andra företag” är ett av de många budskap som konsumenten möts av på Systembolagets hemsida, i butiker och i annan marknadsföring.
Tvärtom har svensk alkoholpolitik ständigt drabbat den vanliga konsumenten. Brattsystemets (1919-1955) motbok exkluderade till och med de flesta kvinnor från ranson, särskilt gifta kvinnor. Beroende var man bodde, social status och om man var gift eller inte kunde alltså ransonen variera. Det var i denna tid och ur dessa idéer Systembolaget föddes.
Tack och lov har det hänt en hel del sedan 1955. Systembolaget är numera öppet både på kvällar och lördagar. Kunder får själva botanisera bland prydligt kategoriserade hyllor och behöver inte längre köa till ett butiksbiträde bakom disk. Köa in till butiken, det behöver man förstås fortfarande göra.
Med Sveriges intåg i EU sattes frågan om alkoholmonopolet på sin spets. Enligt EU:s konkurrenspolitik är det inte tillåtet att monopolisera enskilda varor. Istället ska en fri marknad alltid eftersträvas. Inför att Sverige skulle bli medlemmar i EU 1995 behövde således vissa eftergifter göras. Exempelvis blev privatimport möjligt och sortimentsreglerna tydligare för att inte stänga ute vissa aktörer.
Argumenten för alkoholmonopolets bevarande brukar vara att om det skulle bli enklare att köpa alkohol skulle fler också missbruka. Kvaliteten på varorna skulle bli sämre om det fanns fler än en återförsäljare. Dessa argument är naturligtvis bara uttryck för att staten inte litar på sina invånare, i klarspråk: Sosseri i sin ädlaste form. Man ska inte glömma bort att Systembolaget också är en lobbyingorganisation för återhållsamhet och ett centrum för alkoholforskning.
Förhoppningen om monopolets avskaffande tändes när det i Januariavtalet fanns med en punkt om att (återigen) utreda möjligheten till gårdsförsäljning av alkohol, till exempel för att underlätta för besöksnäringen och småskaliga producenter på landsbygden. Systembolaget skulle då kunna finnas kvar, men inte med ensamrätt.
Med viss säkerhet kan man anta att när utredningens eventuella förslag presenteras senare i år, kommer dessa förpassas till en skrivbordslåda. Tyvärr gjorde Centerpartiet ett stort misstag när de inte krävde att gårdsförsäljningen skulle vara en av de punkter som regeringen behöver genomföra för att tolereras. Centerpartiet tappade bollen och chansen att påbörja avmonopoliseringen genom gårdsförsäljning ser nu liten ut.
Glöm inte att införskaffa helgens vinflaska redan i eftermiddag, så du slipper stå i kö imorgon. Alkohol är ju, i Sverige, inte som andra varor.