Ledare: Laestadius: “Dags att gå vidare till nya äventyr”

Inför sommaren hade jag två principer för mina texter. Den första var att jag skulle välja ämnen utifrån vad jag själv tyckte var viktigt. Den andra principen var att jag ville att mina texter skulle vara lättillgängliga.

Dessa två principer har varit vägledande för mig. För mig är det självklart att en läsare inte ska behöva vara extra insatt i en fråga för att förstå dagens ledare. Lika självklart är det att jag inte ska skriva om sådant som jag själv inte skulle vilja läsa om. Det är viktigt att veta när ett ämne är “mättat” och när man skriva om något annat än det som förväntas.

Som jag ser det, är en ledarskribents jobb att verka i gränslandet mellan journalistik och politik. Man ska vara en opinionsbildare, men inte en politikreporter och inte en politiker. Man ska hedra pressetiska regler men samtidigt säga vad man själv tycker.

Det är viktigt att påminna om att varken jag eller någon annan ledarskribent skriver för något partis medlemstidning. Ledaren är i slutändan alltid en del av en journalistisk produkt. I den får man kritisera alla partier och dess politiker, även de som råkar komma från ledarsidans färg.

Tidningen som medium kan kännas enkelriktad. Det är ett inneboende problem som är svårt att förändra. För oss bakom tidningen är det därför alltid roligt att få höra vad läsarna tycker om texten, om det så är genom att hälsa på stan eller genom ett mejl. Mellan skrivandet har jag mejlat så mycket jag haft möjlighet till med intresserade läsare. Det har skänkt mig stor glädje, oavsett om det har varit ris eller ros i kritiken.

Det har varit en lång sommar och mycket har avhandlats på ledarplats. Mina första arbetsdagar följde jag slaviskt Andreas Norléns presskonferenser. Ett tag såg det ut som att det skulle bli extra val i Sverige. Det känns väldigt långt bort just nu. Jag är glad att det har funnits utrymme att diskutera mer än bara det politiska spelet, även fast jag gillar talmannen skarpt.

Några återkommande teman i sommarens texter har varit demokratin, klimatkrisen och individens frihet från staten. Mitt hjärta klappar extra för dessa frågor helt klart. Jag ska också vara ärlig med att säga att jag tycker att alla dessa frågor är konsekvent underrapporterade i media och på ledarplats. Därför har det funnits gott med utrymme att lyfta dessa ämnen särskilt.

Är det inte svårt att veta vad man ska skriva om varje dag? Den frågan har jag fått av många vänner och bekanta. Särskilt orolig har min mormor varit för mig. Svaret är att jo, det har varit svårt. Men det har varit väldigt roligt och givande. Jag gör gärna om det någon gång igen. Nu blir det några veckor semester innan nästa äventyr börjar.

Innan jag sätter punkt vill jag särskilt tacka Eva Bofride, politisk chefredaktör, som gav mig chansen att få skriva och som har peppat mig under hela sommaren. Hon är tillbaka från en välförtjänt semester denna vecka, så snart får ni se henne i tidningen igen.