Förra året kritiserades Malmö stad hårt efter projektet “Så låter Malmö”. Under ett års tid hade en kommunikationsbyrå spelat in ljud som skulle tala för Malmö som stad. Ett exempel på ljud var ett tyst bibliotek. Prislappen? 485 000 kronor. Vem fick stå för notan? Skattebetalarna.
Jag tror inte att någon förväntar sig att infarten till Landskrona kommun ska ge ett “trollskt intryck”. Detta var motiveringen till varför kommunen för 200 000 kronor köpte in en rökmaskin som placerades mitt i rondellen in mot stan. Problemet med rökmaskinen var att det blev dimmig sikt och halt väglag, en direkt trafikfara för inkommande bilister. Det låter kanske för dumt för att vara sant, men jo, detta har faktiskt hänt. Rökmaskinen är inte längre i bruk.
Ett klassiskt systematiskt skatteslöseri är “oväntade kostnader” eller “felbudgetering” som ofta gör att stora, inte sällan skrytprojekt, i form av idrottsarenor eller kulturupplevelser, blir dubbelt så dyra som man tänkt sig. Ett exempel är arenan i Kristianstad, där kalaset slutade på 337 miljoner istället för 120 miljoner. Ett annat är Friends Arena och Tele2 Arena i Stockholm som blev hela 1,5 miljarder dyrare än beräknat.
Glädjekalkyler och enskilda kommunpolitikers dåliga omdöme kan ge konsekvenser för lång tid framöver. Förutom byggkostnader ska projektet underhållas, personalkostnader ska betalas och saken ska marknadsföras. Återigen är det skattebetalarna som står för kalaset, utan att kanske ens vara främsta målgrupp för det projekt som deras pengar ska användas till. Det stora antalet kommunala djur, regionala kulturbidrag och statliga julfester kan i slutändan få skattehöjningar som konsekvens.
Skattebetalarnas förening och deras slöseriombudsman granskar Sveriges beslutsfattares prioriteringar. Fler politiker borde rannsaka sig själva och särskilt deras strävan i att “sätta orten på kartan”. Skattepengar ska hanteras varsamt och alltid gå till kärnverksamheten i första hand. Barnens utbildning, äldres omsorg och arbetet för en god miljö måste helt enkelt vara viktigare än skrytprojekt.
Socialdemokraten Gustav Möller, socialminister under statsministrarna Hjalmar Branting och Per Albin Hansson, tillskrivs citatet “Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”. När politiker förhandlar kommunens eller regionens budget, borde de prata mer om vad skattebetalarna förväntar sig att pengarna ska gå till. I slutändan är det ju faktiskt skattebetalarnas budget, inte politikernas.
Runtom i Sverige pågår dagligen ett enormt skatteslöseri. Ibland genom dyra skrytprojekt och inte sällan genom välfärds- och bidragsfusk. Alla politiker, oavsett färg eller nivå, borde titta närmare på de ekonomiska konsekvenserna av varje enskilt beslut och ställa sig frågan “är det rimligt att jag, mina grannar och resten av samhället ska betala för detta?”.
Vad skulle du nominera till århundradets skatteslöseri?