Det har varit ovanligt tyst från politiker både på ön och i riksdagen angående nyheten att Cementas tillstånd för kalkbrytning i Slite avvisats av Mark- och miljööverdomstolen. Man kunde tänka sig att fler borde reagera när ungefär två tredjedelar av Sveriges cementförsörjning står på spel.
2017 ansökte Cementa om förlängt tillstånd för kalkstensbrytning i Slite och i januari förra året godkände Mark- och miljödomstolen tillståndet att bryta 3,8 miljoner ton kalksten på norra Gotland under 20 år. Beslutet överklagades sedan av såväl privatpersoner som av Naturvårdsverket och Länsstyrelsen Gotland.
Nu har Mark- och miljööverdomstolen avvisat Cementas tillståndsansökan med motivering att deras miljökonsekvensbeskrivning inte är godtagbar. Domstolen menar att ansökan därför inte går att prövas, varför den avvisas. Cementa har överklagat till Högsta domstolen.
Argumentet att rädda Cementa för att arbetstillfällen på Gotland riskerar att försvinna verkar inte duga för Socialdemokraterna och Miljöpartiet. När stora infrastrukturprojekt som Slussen och Västlänken i princip står och faller med Cementas tillstånd verkar i alla fall näringsministern vakna till. Under torsdagen träffade han byggbranschens parter för att diskutera saken. Trots detta var beskedet efter näringsministerns möte att det inte fanns någonting regeringen kunde göra. Baylan har uppdragit ett par myndigheter att skyndsamt se över domen och göra en oberoende konsekvensanalys.
Detta är naturligtvis fullständigt otillräckligt. Regeringen varken ska eller bör lägga sig i en enskild domstolsprocess, men har oavsett ett stort ansvar att se till att helt nödvändiga satsningar på infrastruktur och bostadsbyggande har rätt förutsättningar och att dessa kan fortsätta enligt plan.
Tidigare i år meddelade Cementa att de kommer storsatsa för att ställa om fabrikens verksamhet. Målet är att de ska bli världsledande inom klimatneutral cementproduktion genom att fånga in koldioxid under tillverkningsprocessen. Det är banbrytande grön teknik som Cementa vill investera i.
Det finns politisk konsensus att Sverige ska vara ett föregångsland i den gröna omställningen. Att då inte stötta Cementa och genast undersöka alternativa lösningar för att säkerställa att tillståndet får fortsätta är minst sagt underligt. Utan ett tillstånd är det svårt att tro att Cementa vill gå vidare och faktiskt börja sin gröna (och kostsamma) omställning.
Vad kan bli alternativet om två tredjedelar av Sveriges cementförsörjning försvinner? Antagligen att importera cement från länder som inte alls har samma intresse för den gröna omställningen. För miljön och klimatet är det värre, än att låta Cementa ställa om med målet att 2030 driva en klimatneutral verksamhet.
Det är självklart att miljö- och klimathänsyn ska tas i den svenska produktionen. Även dricksvattnets fortsätta kvalitet måste kunna säkerställas. Regeringen borde emellertid bejaka den långsiktiga gröna omställningen (som Cementa redan presenterat sina planer för), istället för att bara se på när ett svenskt företag med en över 100-årig historia riskerar att få stoppa sin verksamhet.
Det räcker inte att näringsministern kallar till ett möte. Regeringen skjuter sig själv i foten om den inte skyndsamt undersöker verkliga lösningar för att fortsätta låta Cementa bryta kalken i Slite.