Det kunde ha blivit ännu en i raden av insatser mot sexhandeln, den razzia som Polisen i Stockholm nyligen genomförde. Resultatet hade redovisats som vanligt. 28 sexköpare gripna. Kanske hade någon fruktansvärd berättelse nått ut till offentligheten. Om kriminella gäng som håller människor som sexslavar. Om människor som förespeglas ljusa framtidsutsikter, men hamnar i lägenhetsbordeller där de utnyttjas för pengar. Om att mörkertalet är enormt. Sedan hade det nog inte varit så mycket mer. Men den här gången blev uppmärksamheten enorm – orsaken var en av de gripna.
Att en kändis fanns på listan över sexköpare ändrade allt. Att profilen dessutom erkände och i TV4 (15/5) sade att den kvinna som sålt sex säkert har varit dittvingad signalerade ett än större allvar. I lagens mening är köp av sexuell tjänst ett lindrigare brott. Att köpa sex av en person som kan antas vara tvingad till det är däremot mycket allvarligare och kan falla in under regeln om oaktsam våldtäkt.
Uppståndelsen kring fallet verkar även ha fått fart på regeringen. Justitieminister Morgan Johansson (S) och jämställdhetsminister Åsa Lindhagen (MP) presenterade i Aftonbladet (19/5) förslag för att skärpa straffen för sexköpare. Men det här förhållningssättet till politik är potentiellt problematiskt.
Att politiken agerar på vad som sker i samhället är grundläggande. Men det ska inte vara avhängigt vad som blir en kvällstidningsskandal. De svåra problemen med sexhandeln borde mana till handlingskraft, oavsett om det är en kändis som åker dit eller ej. Det är inte heller så att situationen har varit okänd. Tvärtom.
Regeringen har länge haft alla möjligheter och all information som krävs för att agera. Att handla först när ett enskilt fall har blivit tillräckligt uppmärksammat tyder i bästa fall på oroväckande saktfärdighet. Om förslag läggs efter vilka frågor som för dagen är stora medialt är risken också att politiken inte blir särskilt genomtänkt. Och den riktning som regeringen har presenterat bär spår av att inte vara överdrivet noga förberedd.
Regeringen föreslår bland annat att personer som har köpt sex utomlands ska kunna straffas i Sverige, även om det gjorts i ett land där sexköp är lagligt. Problemet är bara att det finns starkt vägande skäl till varför svensk lag för det mesta inte bestraffar handlingar som begås i länder där de är tillåtna. Om det svenska förbudet mot sexköp ska gälla även utomlands öppnar det för andra länder att straffbelägga sådant som lagligen sker här, likt aborter.
Regeringens förslag om att ta bort böter ur straffskalan för sexköp får inte heller den stora effekt som det förespeglas, nämligen fängelsedomar som regel. I stället lär normalpåföljden bli villkorlig dom och dagsböter. Däremot kan det kanske verka avskräckande att uppgiften sparas längre i belastningsregistret, som en följd av förslaget.
Lagstiftningen ska inte styras av något så nyckfullt som aktuella skandaler. Den ska grundas i verkligheten bortom kvällstidningsrubrikerna.