Jag kan inte påminna mig om en sommar som sett ut som den vi just avverkat. Visst har vi haft somrar som utmanat i form av värmeböljor eller mängder med nederbörd, men årets sommar har varit extrem på bägge sätt.
Först var det varmt och torka där en mycket regnfattig vår också ställde till det. Det förutspåddes till och med en liknande extrem sommar som den 2018. Hur smarta lösningar man än hade för att ta tillvara regnvattnet för regnfattiga perioder hjälpte de föga då regnet uteblev. När väl torkan var över fick vi en regnperiod på rekordnivå. Nu är tunnor och andra kärl fyllda med regnvatten samtidigt som vi får länsa blomkrukor från överflödigt vatten.
Nu kan väl ingen längre förneka klimatförändringarna och de extremväder som slår till med allt jämnare mellanrum. Problemet är att vi har en regering som styrs av ett parti med klimatförnekare, så vi får nog vänja oss vid skyfall och torka om vart annat. Något som dessutom lär bli än mer extremt med högre temperaturer och mer regn.
Vi lär få vänja oss vid vattenfyllda hus, bortspolade banvallar och översvämmade åkrar där man kan tro det odlas ris. Eller värmeböljor med gula gräsmattor, eldnings- och bevattningsförbud och skogsbränder liknande de som drabbat södra Europa, USA och Kanada. Allt detta medan vår SD-styrda regering tar beslut som ökar våra utsläpp av växthusgaser.
Annars var det väl andra bränder som fått mest rubriker under sommaren. Koranbränder. Även här har vi en regering som inte vet hur den ska handskas med problemen. Tänk er själva att vilja en sak samtidigt som den som bestämmer pekar åt ett helt annat håll. För samtidigt som regeringspartierna gör försök, om än taffliga, att hitta lösningar på den inrikes- och utrikespolitiska kris som koranbränningarna utlöst står justitieutskottets ordförande och häller bensin på elden.
Vi har alltså en regering som vill lagstifta för att lösa krisen samtidigt som den som leder utskottet där nya lagar förbereds, eldar på det regeringen vill minska. Det påminner ju om extremvädret. Lagom hade varit bäst. Utan koranbrännare påhejade av SD-toppar hade regeringen aldrig behövt fundera över ny lagstiftning eller bekämpa den utrikespolitiska kris bokbrännarna skapat.
SD och resten av extremhögern påminner dessutom mångt och mycket om mobbande barn. De gör allt för att reta upp någon för att sedan påpeka hur våldsamma den mobbade är när hen väl reagerar. Ett beteende som barn kan ha, men som vuxna borde ha bättre förstånd för att inte fall in i. För att inte tala om politiker med ansvarsfulla poster.
På tal om ansvarsfulla poster och uttalanden som är allt annat än ansvarsfulla så är det svårt att inte kommentera SD:s Björn Söder. Han är ordförande i den svenska OSSE-delegationen och har därmed ansvaret för att bland annat ”slå vakt om de mänskliga rättigheterna, demokratins spelregler och rättsstatens principer i medlemsländerna”. Att en politiker på den posten då jämställer hbtqi+ personer med pedofiler borde leda till åtgärder. Hur ska Sverige kunna värna hbtqi+-personers rättigheter i andra medlemsländer när vår OSSE-ordförande uttalar sig på det sättet?
Jag är också tveksam till att Richard Jomshof (SD) sitter kvar som justitieutskottets ordförande efter hans märkliga uttalanden som underblåser en nationell och internationell kris. Men så länge Kristersson Sagerska huset, eller palatset som det kallas när statsministern är borgerlig, före ett Sverige vi kan vara stolta över lär SD få styra regeringen och politiken.
Som sagt. Sommaren som vi nu lämnar bakom oss var nog den märkligaste på länge.
Vi har fått se både torkans verkningar och skyfall som vattenfyller hus, spolar bort banvallar och översvämmar åkrar och annan mark. Men klimatförändringarna såg vi inte bara genom extremväder, vi har även fått se ett alltmer extrem politiskt klimat där Tidöpartierna stod på var sin sida om koraneldarna. Regeringspartierna med små vattenkannor och SD med fulla bensinfat.
Visst är det märkligt hur natur och människa följs åt.