Det gäller moment som inte går i linje med deras personliga övertygelser och preferenser (Läkartidningen 2024;121:23097). ”Studenten kan åberopa moraliska, religiösa eller andra personliga övertygelser för att få kurs- eller terminsansvariga på programmet att genomföra individanpassade ändringar”, skriver de fem undervisande läkarna.
Det rör sig bland annat om studenter som är emot djurförsök och inte vill delta i dissektion av döda djur eller ens i moment som bygger på kunskap från djurförsök. Studenter som är emot abort vill inte medverka eller ens närvara vid sådana. Vissa vill inte delta i mottagningsverksamhet där till exempel spiraler sätts in eller som bedriver provrörsbefruktning eftersom livskraftiga embryon ibland kasseras.
Studenter vill avstå från att själva bli vaccinerade och att delta i vaccinationsverksamhet. Andra ställer krav på könssegregerad undervisning eller till och med gör skillnad på patienter och vill inte röra eller undersöka patienter av motsatt kön. ”Det religiöst och värderingsmässigt heterogena samhälle vi lever i innebär att det skulle kunna finnas i stort sett obegränsade krav på anpassning till enskilda studenters önskemål eller upplevda behov”, skriver debattörerna.
De påpekar att lärosätena genom att hitta olika sätt att tillmötesgå dessa studenter riskerar att hamna i ett juridiskt vakuum. ”Studenternas anspråk att få sina övertygelser respekterade hamnar i konflikt med en professionsutbildning som anser att deltagande i vissa moment är nödvändigt för att förvärva den kunskap och de färdigheter som krävs för läkaryrket”, skriver de undervisande läkare. De fortsätter: ”Eftersom samtliga lärosäten står inför samma problem menar vi att det bör finnas en nationell samsyn kring hur dessa frågor ska hanteras”.
Det är i grunden väldigt enkelt. Antingen accepterar man förutsättningarna och deltar i all verksamhet och utbildning, eller så söker man till ett annat yrke som man passar bättre för, alternativt blir avskild om man inte förstår innebörden av sina krav.
För en licensgrundande utbildning är mer än en samling kurser, den är en förberedelse för ett yrkesliv där man efter eget tycke inte kan välja bort moment eller patienter. Något även läkarna bakom debattartikeln framhäver. ”En läkare har ett ansvar för patienter som inte studenter har, och skulle därmed ha mindre rätt att avsäga sig vissa delar av läkaryrket av samvetsskäl än en student som möjligen kan lära sig samma sak genom alternativa läraktiviteter”.
Därför ska läkarstudenter, eller annan vårdpersonal, inte erbjudas anpassning av undervisnings- eller examinationsmoment på grund av samvetsskäl eller egna preferenser. Framför allt inte när det innebär att utbildningsmålen åsidosätts eller att studenten diskriminerar patienter. Det är inte rimligt att vi lägger skattepengar på att utbilda folk till läkare när de på grund av egna uppfattningar inte kan arbeta som sådana.