En fond på 5 000 miljarder kronor som Sverige får betala minst 100 miljarder till, men inte får nästan någonting från. Låter det bra? Nej!
Fonden är tänkt för att EU ska återstarta efter den ekonomiska kris coronan medfört. Men det handlar om euron. Nästan alla länder i EU är med i euron och nästan alla EU- och euroländer vill ha en återstartsfond. Även rika Tyskland, konstigt nog.
Men det är det inte. Tyskland är största och ledande EU- och eurolandet. Det senare är viktigt. För Tyskland har gynnats av euron, kanske enda landet euron gynnat.
Tyskland har under eurons tid haft en valuta som haft lägre värde än vad Tyskland skulle haft om landet haft egen valuta. Tysk export och exportindustri har gynnats av det.
Nästan alla andra euroländer och särskilt de i södra Europa har haft en valuta, euron, som är för stark i värde med tanke på deras svaga ekonomier och industri.
Hade Italien, Spanien, Grekland och Portugal haft egna valutor hade de haft lägre värde än euron och det hade varit billigare att turista i dem. Turism är ju deras stora näring.
Euron har dock gynnat sydeuropeiska länder på annat sätt. De har kunnat (fortsätta) ha dåliga statsfinanser utan att det fört med sig misstro mot dem på finansmarknaderna. Euron har utgjort ett skydd.
De har inte behövt ta itu med de ofta stora statsskulder de har och som de dragit på sig före de fick euron. Budgetunderskott lite grann nästan alla euroår har adderat på statsskulderna.
När Sverige hade folkomröstning om EMU, euron, för 17 år sedan och sa nej debatterades hur en valutaunion ska konstrueras för att fungera. EMU/euron är för stor och olika i ekonomiskt innehåll för att fungera.
Den saknar den centrala kassa som en valutaunion bör ha. Och den saknar rörlighet för folk eftersom det är skillnader mellan delarna i valutunionen, i språk men även i annat som krav för att jobba i olika yrken och i välfärdssystem.
Vid en kris måste en valutaunion ha en central kassa för att kunna stödja folk i de delar som drabbas värst. Folk bör också kunna flytta över valutaunionen från dess ekonomisk hårt drabbade delar till de ekonomiskt bättre.
Men språkskillnader och att eurons valutaunion utgörs av olika länder sätter stopp för det. Då återstår att ekonomiskt parera svårigheterna där ekonomin är sämst.
Men det finns ingen central kassa. Det är här återstartsfonden kommer in. Euroländerna pratar om EU men det är euroområdet som avses. Det är främst länder i södra Europa, inte minst Italien, det gäller.
Sätts inte ekonomiskt stöd in för de länderna riskerar euron att haverera. Italien har en statsskuld på över 130 procent av sin bnp (brutto national produkt, de tjänster och varor som produceras i landet per år).
Om inte Italien får stöd utifrån (återstartsfonden) kan landet kanske inte vara kvar i euron. Landet skulle då behöva en egen valuta som fick försvagas till ett lågt värde för att få konkurrenskraft och bli attraktivt för turister.
Tyskland har att vinna på behålla eurosystemet. Bryts det upp, med länder som lämnar, riskerar Tyskland bli stående med en egen valuta. Den skulle bli stark, vilket skulle missgynna tysk industri, export och ekonomi.
Sverige har inget att vinna på en återstartsfond som ger ut bidrag. Det måste vara lån i så fall. Euron har så många fel så den kanske inte kommer fungera i längden.
Statsminister Stefan Löfven ska säga tack, men nej tack, till besökande premiärministern från Spanien Pedro Sánches. Nej tack till återstartsfond i EU som ger ut bidrag. Bara lån kan komma ifråga.