När den samlade borgerligheten för fösta gången gick till val tillsammans som Alliansen 2006 var deras arbetslinje en av grundpelarna i deras politik. Fler skulle i jobb genom morot eller piska beroende på vilken inkomst man hade. Tanken var att personer med höga inkomster skulle jobba mer om deras skatten sänktes, medan personer med låga inkomster skulle jobba mer genom kraftigt försämrade socialförsäkringar.
Alliansen reformerade sjukförsäkringen med rehabkedjan och den stupstock som infördes, förändringar som snabbt och skördade sina offer. Så sent som för ett år sedan såg vi de omänskliga följderna när personer drabbade av långtidscovid tvingades säga upp sig och ställa sig till arbetsmarknadens förfogande eller bli helt utan inkomst. Det var inte sällan personer som blivit applåderade för sina insatser inom vård och omsorg som drabbades.
Alliansen försämrade också arbetslöshetsersättningen och förändrade avgiftssystemet på ett sätt som kraftigt ökade kostnaderna för medlemskap i många a-kassor. Följden blev att många tvingades lämna a-kassan, vilket senare ökade kommunernas kostnader för försörjningsstöd när arbetslösheten steg under krisen 2008 – 2009.
Rut och rotavdragen var också en stor del i arbetslinjen. Tanken var att minska svartjobben, öka arbetstiden för högavlönade som istället kunde leja någon att städa hemma och öka möjligheterna för de som stod långt från arbetsmarknaden att få ett okvalificerat arbete genom att öka utbudet av enkla jobb. Dessutom skulle hela reformen vara självfinansierande. Jag tror Moderaterna hade en tanke till med reformen, nämligen att underlätta kommande regeringsbildningar. Ni som kommer ihåg Reinfeldts problem 2006 då den ena ministern efter den andra tvingades gå då de avslöjats ha anlitat bland annat svart städhjälp, förstår vad jag menar.
Rut reformen har visat sig vara både dyr och ineffektiv. När riksrevisionen 2020 utredde reformen kunde de inte bekräfta att varken svartjobben minskat eller att de högavlönade jobbade mer. Däremot kunde man visa att jobben till stor del gått till EU-medborgare istället för till nyanlända. Dessutom visade utredningen att reformen inte heller var självfinansierande.
Arbetslinjen bygger helt på teoretiska beräkningar och har visat sig vara overksam när det gäller att få folk i arbete. Vilket statistiken som jag hittat på ekonomifakta.se visar med stor tydlighet. Under alliansens åtta år vid makten, 2006 – 2014, ökade arbetslösheten med 1,1 procent. Under samma tid ökade visserligen sysselsättningsgraden också, men med föga imponerande 0,3 procent.
Om vi nu jämför med Stefan Löfvens sju år ser vi en stor skillnad. Sysselsättningsgraden har ökat med 1,4 procent från september 2014 till september 2021, medan arbetslösheten ökat med 1 procent under samma tid. Nu är det lite orättvist att bedöma Löfvens arbete utifrån dagens siffror då vi ännu är mitt i en pandemi som fått stora konsekvenser för arbetslöshet och sysselsättning. Tar vi istället siffrorna från februari 2020, de sista innan pandemin slog till, blir de mer rättvisande. Då låg sysselsättningsgraden på 68,4 vilket är 2 procent högre än 2014 och arbetslösheten var 7,2 vilket är 0,7 procent lägre än 2014.
Något vi också ska påminnas om är den höga andel flyktingar som Sverige tog emot från hösten 2015, något som inte förbättrat Löfvens möjligheter att minska arbetslösheten.
När vi lyssnar på Moderaterna i dag så låter det som om regeringens misslyckats och att de själva har rätt medicin. Trots att statistiken talar så tydligt emot deras skrivbordsteorier. Återigen ska de som drabbats av sjukdom, arbetslöshet eller har begränsade möjligheter att ta något av alla arbeten som är lediga, piskas till jobb genom försämrade socialförsäkringar. Samtidigt som de välbärgades möjligheter till billigare städhjälp och köksrenovering ökar i och med större avdragsmöjligheter och stora skattesänkningar.
Den svenska arbetsmarknaden har tydliga sjukhetstecken. Landet har en för hög arbetslöshet och en allvarligt hög långtidsarbetslöshet, så det är ingen tvekan om att våra politiker behöver hitta rätt medicin. Men Moderaternas politik där de ordinerar mer av den medicin som bevisligen är overksam och inte förbättrar arbetsmarknadens tillstånd är inte rätt väg att gå.