Vår liberala politiker och lantbrukaren Frans Brozén har en sund yrkesskada. Han har lägger märke till saker många ser, men inte reagerar på. Nyligen såg Brozén att de äpplen som fanns tillgängliga på fullmäktiges senaste möte inte kom från gotländska fruktträd. De hade i stället klistermärken som förklarade att de var från sydligare breddgrader, närmare bestämt från Frankrike och Spanien.
Frans Brozén ifrågasätter nu varför regionen köper utländska äpplen, som dessutom fraktats lång väg med allt vad det gör för klimatet, i stället för att köpa gotländska äpplen.
Svaret som Brozén borde ha koll på är att lagen om offentlig upphandling, LOU, sätter krokben för regionen i det här, och många andra fall.
LOU bygger på ett EU-direktiv som finns till för att värna EU:s inre marknad. När offentliga medel ska användas, för att exempelvis köpa äpplen, måste alla företag i hela Europa ha möjlighet att konkurrera om att få sälja sina äpplen.
Nu har regionen inte upphandlat äpplen speciellt, utan inköpen av äpplen styrs av en större upphandling som omfattar betydligt fler av de råvaror regionen använder till matlagning och fruktkorgar.
Det har länge förekommit kritik mot regionens upphandlingar där lokala företag känner sig missgynnade. Men just när det gäller upphandlingen av ”matgrossister” har regionen fått mycket beröm för att den gynnar lokala odlare. Men vad man kan tro utifrån Brozéns spaning är just äpplen inte en av de råvaror som lokala odlare gynnats av.
Sen kan man alltid undra hur många lokala äppelodlare det finns. Att det dignar av äpplen i de gotländska trädgårdarna är ju inte heller samma sak som att regionen har tillgång till lokalt odlade äpplen. Och skulle någon få den briljanta idén att köpa in äpplen från de gotländska villaträdgårdarna innebär det inte att regionen får lov att köpa av den entreprenören då lagen om offentlig upphandling måste följas.
Jag har länge varit kritisk till LOU. Tvånget att upphandla brett innebär först ett slöseri med resurser för att göra själva upphandlingen. Att ta fram upphandlingsunderlag, lysa ut upphandlingen och slutföra upphandlingen kräver resurser som i mina ögon kunde användas till annat. När upphandlingen är klar är den sällan till ekonomisk fördel för regionen.
I somras uppdagades att Inger Harlevi använt ”fel” resebolag då hon valt ett billigare, men inte upphandlat, alternativ. Det upphandlade resebolaget har dessutom stora ekonomiska problem, bland annat skatteskulder, men trots det och på grund av de problem som LOU medför, var regionen tvingad till att förlänga avtalat med det ifrågasatta resebolaget.
Just i den frågan måste regionen hitta en lösning innan nyår och mitt förslag är att regionen själv tar hand om resebokningarna. Det skulle bli bättre på så många olika sätt. Bland annat skulle kontrollen över resorna bli effektivare, kunskapen om hur vi gotlänningar vill resa skulle bli bättre och jag kan nästan slå vad om att det hela också skulle bli billigare.
Nu får vi se vad den utredning som regiondirektör Hollmark initierat angående regionens resepolicy kommer fram till. Den kommer troligen ge vägledning även till hur den framtida hanteringen av regionens resor kan organiseras.
Lagen om offentlig upphandling är en lag som ger företag runt om i Europa bra möjligheter att norpa åt sig av alla EU-länders offentliga kassakistor. För de offentliga verksamheterna innebär lagen till stor del bara extra utgifter och dyrare inköp.