Brev ledarsidan
För första gången på tjugo år så går alla partier till val enskilt. En nyligen gjord SOM-undersökning visar dessutom att stödet för att bilda regering med de fyrpartikonstellationer som nu media älskar att jämföra, är minimalt. Svenska folket vill se breda uppgörelser i mitten, inte låta ytterkanterna styra över politiken.
Mats påstår att det är Centerpartiet som skapar låsningar i svensk politik. Det är ett falskt påstående, vi är öppna att samarbeta med väldigt många partier. Låsningen skapas huvudsakligen av att moderater och socialdemokrater utsett sig själva till huvudmotståndare.
Det moderater, kristdemokrater och liberaler just nu gör är att kopiera Sverigedemokraternas politik och retorik. Det gynnar SD väldigt kraftfullt, varför rösta på en dålig kopia som låter likadant? Därför är nu SD på väg om M i opinionsundersökningarna.
För mig och Centerpartiet är det en obegriplig väg våra gamla Allianskompisar har valt. Finns det ett enda exempel i världen där man släppt fram högerpopulister som det gått bra? Trump i USA, Orbán i Ungern, Lag och rättvisa i Polen, Bolsonaro i Brasilien. Tycker Moderaterna att det är dit vi ska?
Efter att Tobias Andersson, SD:s kandidat till justitieministerposten, skriver ”Välkommen till återvandringståget. Du innehar en enkelbiljett. Nästa stopp Kabul!” gör ju inte M-KD-L:s vägval mer begripligt.
Riksdagsvalet på Gotland handlar främst om vilka två personer som ska representera ön i riksdagen, inte vilken partiledare man röstar på. Fighten om det andra mandatet kommer bli tuff. Realistiskt kan det bli Oskar Lindster (S), en fastlänning som representerar SD (eller kanske Lars Engelbrektsson), Lars Thomsson (C) eller Jesper Skalberg Karlsson (M). Jag är beredd att ta en debatt med dessa företrädare alla dagar fram till valet, bara någon bjuder in oss.