Det är svårt att hänga med i jakten på vapen just nu. En jakt som ser ut att ge digert merjobb för skolpersonal som föreslås få genomsöka väskor och ska låsa dörrar.
Därtill jagar polis på Gotland knivar på ett sätt som väl knivlagen aldrig avsåg, om jägare inte tillåts ha kniv i bilen, fast djurkroppar i skuffen vittnar om användningsområdet.
Egentligen älskar jag säkerhetsarbete. Det där metodiska att försöka utplåna risken att något hemskt ska kunna hända eller upprepa sig. Haveriutredningar som följer på katastrofer och som lyckas hitta något att förbättra för att höja säkerheten.
Men gång på gång visar det sig att människan spår - gärningsmännen rår, liksom. Före den 11 september 2001 tänkte vi väl inte på flygplan som massmordvapen. Före den 7 april 2017 såg vi väl inte på lastbilar som terrorist-mordvapen heller.
Olyckor inträffar. Den mänskliga faktorn alltid närvarande. Men gärningsmän planerar. Där är den mänskliga faktorn istället förmågan att lyckas hitta möjligheter vi inte såg komma. Så deppigt är det.
Nu kommer regeringen med en rad förslag som ska skärpa säkerheten i de svenska skolorna.
Tyvärr kan det röra sig om en större förlust av tryggheten, än en vinst för säkerheten. I de flesta skolor kommer det aldrig att hända något likt det som skedde i Örebro. Men åtgärderna gör hotet närvarande.
– De här förslagen kommer inte att stoppa en skolattack. Vi kan inte söka igenom väskor hela dagarna för att leta efter vapen. Så säger Lena Ljungdahl. Skolsäkerhetsspecialist stod det på hennes namnskylt i teverutan i Efter fem.
Hon tror att förslagen i den säkerhetsutredning som sedan tidigare lagts fram för regeringen är rätt väg att gå, men vi får inte tro att vi är framme, säger hon.
– Det enda vi vet som skyddar vid den här typen av händelser är att människorna på plats har mental förberedelse för det svåra och kunskap och insikt om olika handlingsalternativ, där inrymning är en av många olika saker man behöver vara bra på, säger Lena Ljungdahl. Hennes analys just nu är att låg kunskap i mix med hög affekt får beslutsfattarna att vilja visa sig handlingskraftiga. Det är ett massivt tryck från olika håll nu; från vårdnadshavare, elever, lärare, politiker om åtgärder.
En skolsäkerhetsutredning har lagts fram för regeringen sedan tidigare. Nu har den snabbt dammats av efter dådet i Örebro. Regeringen föreslår nya säkerhetskrav i skollagen.
Har inte hört något om att förslagen viktats mot resurser och tillgång på vägledning.
Min mamma var lärare i Dalhem skola. Tänkte på henne när jag hörde om den föreslagna skärpta säkerheten, låsta skolor och möjlighet att genomsöka elevernas väskor. Mindes hur hon kom hem efter en fortbildningsdag där pedagogerna fått en inspirerande föreläsning och pratat om vikten av att "tända barnens stjärnögon", något som Lou Rossing skrivit om. Det är vad skoldagen ska handla om, att väcka läslust och kunskapstörst. Tända gnistor och få barn att växa.
Lärare behöver inte utökade väktarsysslor ovanpå den redan stora uppgiften att få eleverna att nå kunskapsmålen.
Jag tror min mamma skulle ha ogillat den nya arbetsuppgiften - väsksnokande - å det grövsta.
Med större satsningar på skolan kanske inte lika många skulle trilla igenom som idag. Den diskussionen vore mycket uppbyggligare än regeringens önskade låsskrammel i skolorna och fokus på skalskydd.
För den som verkligen vill begå ett attentat är uppfinningsrikedomen säkert större än allas fantasi på åtgärder som ska göra skolor till tryggare arbetsplatser.
Lena Ljungdahl, skolsäkerhetsspecialisten vars ord jag snappade upp i TV4, manar till lite omvärldsspaning mot de länder som drabbats hårt innan Sverige gjorde det.
– Lugn och fin alla skolledare! sade hon och nämnde Sveriges fördel att kunna snegla på vilka åtgärder som funkat i Finland och Tyskland, för att göra saker som vi vet fungerar, inte några "Quick fix".
Man får inte tro att det är klart för att dörren är låst, eller väskan genomsökt, sade hon.