I veckan beslutade riksdagen om utökade möjligheter att använda biometri i brottsbekämpning. Det betyder bland annat att DNA-baserad släktforskning under vissa förutsättningar tillåts vid mord och grova våldtäktsbrott.
Det olösta mordet i Visby borde klockrent kvala in som ett av de första att ta den nya lagen i bruk med. Och lösa. För alla anhörigas skull är det så centralt. För alla utredare och övriga rättsvårdare likaså. De har kört sina spår i botten och åklagaren Susanne Wihlborg har tappat räkningen på hur många som topsats genom åren.
Nu kanske mordets lösning hittas ett par hundra år tillbaka i tiden. Det kan vara i släktnätet mördaren snärjs.
Det snart 30 år gamla mordet i Visby är ett av topp tre kalla fall som släktforskaren Peter Sjölund vill knäcka. Det var han som stod för genombrottet och lösningen av dubbelmordet i Linköping genom DNA-släktforskning. Han byggde ett släktnät 200 år bakåt. I det nätet fastnade mördaren.
Så riksdagsbeslutet, med lagändringar som börjar gälla i sommar, kan verkligen vara avgörande för om hotellmordet förblir ett kallt fall, eller om det börjar koka.
– Man kanske kan lösa, säg 20, 30, 40 av alla kalla fall – och det vore ju fantastiskt, säger Peter Sjölund om de nya möjligheterna att använda släktforskningsdatabaser.
Polisens släktforskare Linda Kvist i region syd tror att den nya lagen kan bidra till att lösa flera fall. Både kalla och nya.
– Det rör sig om ett mycket kraftigt verktyg, säger hon.
Mördaren som brutalt avslutade nattportierens liv på Wisby hotell för, vad var det? 7 000 kronor i kassaskåpet, har nog inte genom åren tänkt att kyrkböcker från farfars mormors morfars farmors tid i kombination med avlägsna släktforskande släktingars DNA skulle kunna leda polisen rätt.
Det känns verkligen som ett kraftfullt redskap, en sorts "Magnum-metod" att ta till för de allra grövsta brotten, när andra möjligheter är uttömda.
DNA-baserad släktforskning kommer att kunna nyttjas för att hjälpa polisen identifiera en person misstänkt för mord eller vissa typer av grova sexualbrott, säger Cajsa Älgenäs, chef för Rättsmedicinalverkets rättsgenetiska laboratorieenhet i Linköping. Det hon säger i pressmeddelandet borde väcka nytt hopp i den gotländska åklagaren Susanne Wihlborg att få ett avslut i mordutredningen.
– Om provet är av relativt god kvalitet, om gärningspersonen kommer från en ”släktforskande” population och om det finns goda underlag för traditionell släktforskning är sannolikheten att kunna identifiera en misstänkt person väldigt stor, förklarar Cajsa Älgenäs.
Den där mörka lussenatten 1996 körde jag genom Visby innerstad vid 04.30-tiden, på väg till jobbet. Min bil figurerar alltså i mordutredningen. Jag "anmälde mig själv" så att inget poliskrut skulle spillas på fel spår. Inte mer dramatiskt än "det var jag - som körde genom Norderport då". Så att polisen skulle kunna utesluta och avfärda den lilla gröna Forden - om någon tidigt vaken Visbybo skulle minnas att de sett en bil som körde vid tidpunkt som kanske stämde. För folk ser ju. Och hör. Vittnesmål om en bil, antagligen en Volvo, med trasigt avgasrör, har ju varit intressanta. Men varken skoavtryck på fönsterbrädan eller bil med trasig ljuddämpare har ju så här långt räckt för att mordutredarna ska gå i mål; hitta gärningspersonen. Eller personerna.
Åklagaren Susanne Wihlborg har alltid trott att det finns människor som ännu inte berättat allt de vet om mordet på Christina Olofsson.
Det nya riksdagsbeslutet om att tillåta släktforskningsdatabaser rundar effektivt alla som genom åren tigit om det de vet. Trasiga eller hela ljuddämpare kan tystna. För nu kommer historien att tala till oss. Döda anfäder kommer att röja sina ättlingar.
Det låter skrämmande och fantastiskt på en gång.