När jag söker efter det korrekta citatet blir jag varse att det inte är mycket som stämmer med de så ofta upprepade citatet.
”Man kan inte tala om en stoppnål utan att någon enögd djävul känner sig träffad” är det citat jag hittar på Piratensällskapets hemsida. Citatet finns dock inte i något nedtecknat verk, han brukade däremot ofta säga nåt liknande intervjuer. I förordet till romanen "Tre terminer" finns en variant som är det närmaste man kommer: "Och om han gjorde sin hjälte till cyklop skulle ändå någon stoppnål känna igen sig själv”.
Med denna folkbildande introduktion tänkte jag reflektera lite kring att vår tid präglas väldigt mycket av tal om lättkränkthet och nivån för hur man talar med varandra i den offentliga debatten.
Mina tankar började snurra kring detta när jag fick repliken från Feministiskt Initiativ (se nedan). För mig fanns inte en tanke att kritisera detta parti, eller något annat, för att det är svårt att få in och behålla företrädare. Det är ju ett välkänt problem för alla partier. Jag har bara reflekterat över att det vid de senaste sammanträdena med regionfullmäktige varit många ärenden med inval av nya ersättare för FI och SD.
Ledamöter som aldrig hunnit träda in utan genast avsagt sig uppdraget. Jag tycker repliken resonerar klokt och är inne på samma linje som jag och jag välkomnar ett fortsatt resonemang kring dilemmat i att få fler att engagera sig politiskt.
Att jag skulle ha "buntat ihop" FI med SD känns däremot som en märklig kommentar. Det är två partier i regionfullmäktige, för den skull har de ingenting gemensamt. Vilket jag verkligen inte heller påstått.
Att FI har använt sin tid och sin plats i fullmäktige till att konstruktivt driva sin politik har inte heller ifrågasatts, tvärtom flera gånger lyfts som ett föredöme på denna sida.
Jag vill för säkerhets skull understryka att jag inte med detta resonemang tolkar FI:s replik som att de är kränkta eller lättstötta.
Det finns däremot och tyvärr de som tolkar uppmärksamhet och kritik som personliga påhopp. Här finns en aktör som spelar i en helt egen liga: Sverigedemokraterna.
För SD är offerkoftan ständigt på och när någon säger emot dem kallar de det att de "attackeras" och att den som har en annan synpunkt är "besatt" av SD. Allt för att styra över till bilden av SD som ett "mobbat" parti.
Budskapet, att de som inte tycker som SD vill tysta dem, få dem att sluta bedriva politik och att man vill motarbeta deras rätt till inflytande, har högsta prioritet. Förståeligt eftersom just denna bild nog också är förklaringen bakom partiets stora stöd. Att inget av det är sant verkar inte spela någon roll.
SD har exakt det inflytande väljarna har gett dem. Hur man väljer att använda sitt inflytande bestämmer SD själva, ingen annan. På Gotland har man till exempel valt att inte driva nån egen politik alls utan att använda sina röster för att rösta på de andra partiernas politiska förslag.
Att kalla det för attack när någon påpekar dessa fakta är ett talande exempel för innebörden i Fritiof Nilsson Piratens konstaterande om den där stoppnålen.