Ledare
Oavsett vad man tycker om socialdemokratin så är Anna-Greta Leijon är en del av svensk politisk historia. Ständigt i centrum och med när det moderna Sverige växte fram. Politiskt engagerad hela livet från kommunnivå till riksdag och regering. Statsråd med flera olika tunga ansvarsområden.
Hon var även president för FN-organet Internationella arbetsorganisationen. Chef för Skansen och ordförande för Sveriges television och Moderna museet. Nära att bli kidnappad av tyska terrorister. Framgångar och misslyckanden. Det ökända rekommendationsbrevet till förläggaren Ebbe Carlsson gjorde henne till en del av efterspelet efter mordet på Olof Palme.
Men framför allt var hon tidigt ute i jämställdhetsfrågan. I SVT-programmet Min sanning från 2013 beskrev hon hur det vara att gå före som kvinna: ”Det var väldigt mycket mer manligt samhälle överhuvudtaget då och jag hade jobbat jättemycket med frågor som rörde kvinnors möjligheter att komma fram i både politiken och på annat sätt och få rätt att arbeta.”
Trots Anna-Greta Leijons betydelsefulla gärning blev det bara några medelstora notiser i media om hennes bortgång. Inga repriser av intervjuer från förr. Uppslagen med minnesord i mängd lyste med sin frånvaro. Noll analyser av hennes insatser. Extrasändningar i kvällspressen blev det icke. Ingen lång chatt om hur svenska folket mindes henne.
Magdalena Andersson förstod förstås och kommenterade: ”Anna-Greta Leijon var en banbrytande politiker med stark integritet och en osviklig röst för utsatta människor. Som Sveriges första kvinnliga justitieminister banade hon väg för andra kvinnor och hon var en pionjär i kampen för jämställdhet.”
Men sedan ekade tystnaden i media. Hade det ens varit möjligt om det hade varit en man av samma dignitet som hade dött?
Medierapporteringen är ojämställd rent generellt.
Andelen kvinnor i svenska medier är 38 procent enligt den världsomfattande studien Global Media Monitoring Project från 2021.
Det är fortfarande bara 21 procent kvinnliga experter i svenska medier.
Likadant med politiker där det är 31 procent, trots att det är fler kvinnor i politiken än så numera.
En del redaktioner jobbar aktivt på ledningsnivå för att förbättra sin statistik på området. Det är en bra start. Men det går att göra mer.
Det är ödets grymma ironi att just Anna-Greta Leijon hamnade i skymundan vid sin bortgång.