Utrikeskrönika
Problemen var stora även utan coronapandemi. Explosionen i Beiruts hamn var inte bara en katastrof i sig, den kom också att sammanfatta allt som är fel med landets politiska system – inklusive att ingen ännu har ställts till svars. Ekonomin har utvecklats negativt under flera år – enligt Världsbanken har bruttonationalprodukten minskat med 26,1 procent sedan 2017, vilket sticker ut till och med jämfört med andra krisdrabbade ekonomier under de senaste 30 åren. Libanons ekonomi ”är redan en av de värsta bland krisländerna, trots att man inte har nått botten ännu”, skriver Världsbanken som förutspår att BNP kommer att minska med ytterligare 13,2 procent under 2021.
Kriserna fördjupas av coronapandemin, som tvingar fram drastiska åtgärder det är en utmaning att vinna legitimitet för även i starka ekonomier. I den närmast hopplösa ekonomiska miljön i Libanon ger de upphov till direkta sammanstötningar. Under januari förekom våldsamma protester i såväl Beirut som Tripoli. Vid de senare blev över 400 människor skadade, varav 40 soldater och poliser.
Mer än hälften av befolkningen lever i fattigdom. Skenande inflation har utplånat människors besparingar. Och coronapandemin tvingar fram en nedstängning av ekonomin som finns kvar. ”Libanon befinner sig mitt i tre megakriser som var och en för sig är tillräcklig för att fördjupa den pågående nedgången till en långvarig katastrof”, skriver Världsbanken.
Frågan är om de också är tillräckliga för att tvinga fram de reformer som landet är i nöd av. Det franska initiativ som togs av president Macron efter explosionen i Beirut tappade snabbt fart. Det politiska landskapet är också svårnavigerat, inte bara för aktörer i Libanon utan även för omvärlden.
En avgörande fråga är vilken roll Hizbollah ska tillåtas spela. Att en ”stat i staten” som Hizbollah försvagar institutionerna är uppenbart. Samtidigt finns risken att situationen blir ännu mer instabil om Hizbollahs ställning utmanas. ”Det skulle riskera att polarisera politiken på ett farligt sätt och sannolikt göra akut nödvändiga reformer omöjliga”, varnade International Crisis Group.
Även andra aktörers incitament att verka för reformer kan betvivlas. Som Världsbanken uttrycker det, är Libanons grundläggande problem att staten har drabbats av ”elite capture”. Det vill säga: landet har under lång tid styrts av en elit som har använt och exploaterat dess resurser för egna syften. Detta har blivit möjligt genom Libanons speciella politiska system där inflytande delas mellan olika grupper baserat på religiös inriktning.
Det konfessionella systemet syftade till att möjliggöra samexistens och stabilitet. Nu hotar likafullt motsatsen. I avsaknad av reformer är Libanon, som International Crisis Group skriver, på väg mot ”ekonomisk kollaps, social oro och statsinstitutionernas upplösning”.