En självrannsakan inom borgerligheten har brutit ut, bland annat på Dagens Nyheters, Göteborgs-Postens och Expressens ledarsidor. Har de liberala, ja nyliberala, reformerna som genomförts gått för långt?
Är det exempelvis lämpligt att företag driver skolor med skattepengar och kan ta ut vinst? Så är det ju inte någon annanstans i världen.
Stiftelser och liknande, inte företag, kan driva skolor i andra länder (med offentliga anslag och i vissa fall helt privat med höga avgifter) och återför pengar till verksamheten om överskott uppstår.
Om synen på de som går i en skola, eller snarare föräldrarna, ska vara att de är medborgare eller att de är kunder ger en stor skillnad.
En medborgare får finna sig i att den tillhandahålls en viss lösning och att kompromisser måste göras i verksamheten som erbjuds.
En kund på en marknad har däremot alltid rätt. Personal, som lärare, blir i en skola driven av ett företag lätt till en försäljare som måste tillfredsställa kunden så den inte blir missnöjd och byter butik (skola).
Liberalismen leder till en syn där personer agerar på en marknad och väljer optimal lösning för egen del.
Att det innebär en verklighet där möjligheterna att kunna välja är större i befolkningskoncentrationer än där få människor bor förbises av förespråkare av liberala lösningar.
När tidigare statliga inrättningar, som post, arbetsförmedling och andra, omvandlas till områden för privata aktörer att agera på uppstår samma mönster. De etablerar sig helst där mycket folk finns.
Glesare bebodda områden får färre aktörer med mindre möjligheter för de som bor där att göra fria val.
Om det ska finnas ett utbud att välja på i glesbebodda områden måste statliga subventioner ges till privata aktörer för att de ska finnas där. Det kräver att regler för det utformas och justeras kontinuerligt.
Eller så måste ett statligt alternativ tillhandahålla en bastjänst i områden där privata aktörer inte vill vara. Verksamheten blir då kostsam, eftersom en marknad som kan göra att det ekonomiskt går runt där inte finns.
De skattepengar som måste läggas på (statlig) verksamhet där blir hög per person.
Efter 1945 byggdes välfärden ut, i skattefinansierad regi i stat och kommun. Välfärden blev konkret. Utbyggnaden av offentlig välfärd avtog dock runt 1980.
Den borgerliga regeringen 1991-94 genomförde (ny-)liberala reformer som fick negativa effekter, exempelvis på skolans område. Bland annat med betygsinflation, fokus på marknadsföring av skolor snarare än undervisning och så vidare.
Behov av att justera dessa nackdelar har uppstått. Gällande skolan kan en lämplig åtgärd vara att avsluta att företag får driva dem.