Liberalerna på Gotland presenterade i torsdags eftermiddag ett helt knippe rapporter som förnyar det regionala partiprogrammet. Det är ambitiöst. För att inte säga duktigt. Och väldigt seriöst, även om alla ambitioner och vällovliga mål och syften inte låtit sig manifesteras i konkreta politiska förslag. Men det finns för all del sådana också.
Hur ska jag göra en sådan bukett rättvisa, i en kort ledartext? Ska jag gå igenom rapporterna från första till sista sida och recensera politiken? Vad är bra, vad kommer inte att funka och vad är inte ens ett bra mål till att börja med?
Det vore ett väldigt liberalt sätt att gå tillväga. Och inte speciellt läsvänligt. Eller ens skribentvänligt, åtminstone inte för den här skribenten. Så jag gör något annat.
Liberalerna är som sagt ett väldigt ambitiöst parti och väldigt övertygat om att det ligger på framkant. Det beror nog inte så mycket på strategiska eller taktiska val, utan på partikultur och på dem som dras till den. Men det har på senare år inte varit ett sätt att bedriva politik som med nödvändighet omsätts i väljarstöd. Ni vet hur det går för Liberalerna på riksplanet, vilket för all del även beror på intern splittring och agerandet i regeringsfrågan. Och på Gotland? Duktiga Liberalerna fick tre av 71 mandat i fullmäktige i valet 2018. Sverigedemokraterna, som regionalt måste beskrivas som en substanslös travesti utan mål och mening, fick sex mandat.
Det måste vara oerhört frustrerande, för ett parti med Liberalernas självbild, att få så lite uppskattning, samtidigt som mindre värdiga medtävlare rullar sig i röster som de inte verkar ha en aning om vad de ska användas till.
Vad vill jag ha sagt med detta? Att Liberalerna borde ge upp sitt sätt att vara?
Alls icke. Varför förställa sig och vara osann mot sig själv? Och politiken behöver partiet som tar uppdraget på allvar. Demokratin behöver seriöst engagemang, även av det präktiga slaget, speciellt som det nu finns så många krafter som drar åt det andra hållet, mot cynism, nihilism och den postdemokratiska avgrunden.
Liberalerna förtjänar ett snett leende, precis som alla andra som tar sig själva på lite för stort allvar. Men det bör vara ett leende som också har ett mått av värme för ett parti med 4,6 procent av Gotlandsrösterna som presenterar ett lokalt femprogramskompendium på drygt hundra sidor en torsdagseftermiddag i slutet av mars för att på bästa sätt representera alla de väljare de har och alla de väljare de önskar att de hade.