Partiet som redan ligger under riksdagsspärren förefaller vara kluvet i två lika stora – eller kanske snarare lika små – delar.
Sakfrågan handlar om huruvida man ska rösta ned regeringens förslag att öppna upp för större invandring eller inte.
Men där bakom finns förstås ett vägval mellan vänster och höger. Ska man samarbeta med de rödgröna eller med M och KD? Partiledaren Nyamko Sabuni verkar långsamt ha försökt att positionera partiet i riktning mot det senare.
De liberaler som i stället vill gå till vänster skrämmer med Sverigedemokraterna. Att samarbeta med M och KD vore att också samarbeta med SD, menar de.
En tydlig röst för den linjen är Liberalernas ledare i Stockholm, Jan Jönsson. Det är inte bara viktigt vad ett parti är för menar han. Det är också viktigt vad man är emot. Han tror att motstånd mot SD kan locka tillbaka väljare till L. Fast när han intervjuas i DN (13/1) talar han inte längre bara om väljare, utan om ”potentiella väljare”.
Det är sannolikt rätt ordval för L har snart inga väljare kvar. Sympatimätningarna är bara en del av krisen. Tittar man på kartan är det ännu värre. Liberalerna är utraderat i många bygder. Kvar är snart bara storstadsområdena. Ålder är också ett problem. Liberalerna ser sig som den självklara rösten för unga. Men partiet lockar främst äldre väljare och har problem med återväxten.
Falangen som vill stanna kvar i januariavtalet säger inte att de vill ingå i ett S-styrt block. I ett upprop i tidningen NU (14/1) beskriver de i stället en egen socialliberal linje som ska stå mellan blocken. Planen har två problem. Det första är att väljarna bestraffar det parti som inte tar ställning till regeringsfrågan. Det vill säga: folk vill veta vilken regering de får för sin röst.
Det andra problemet har beskrivits utförligt av statsvetaren Svend Dahl i nättidningen Smedjan (26/10-20). Det är att L:s väljare finns till höger. Det är till och från Moderaterna som väljarströmmarna går. De partiaktiva må vara kluvna men de potentiella väljarna har klar borgerlig identitet.
Varför ser inte L att det är i den borgerliga identiteten deras chans till överlevnad finns? Om M och KD går till val och är beredda att acceptera stöd från SD kan ju L bli partiet som garanterar ett starkt liberalt inflytande på en sådan regering. Då skulle många moderater, som också är oroade inför att tyngdpunkten förflyttas högerut, kunna rösta på L som garanten för fortsatt liberal linje.
Dessutom är positionen som vänsterorienterat liberalt parti redan upptaget av Centerpartiet. Riksdagen känns redan trång för två liberala partier. Det skulle inte bli lättare att överleva för två uttalat vänsterliberala partier. Valet för Liberalerna står inte mellan vänster och höger, utan mellan att anpassa sig till sympatisörernas borgerliga värderingar eller åka ur riksdagen.