Ett tydligt exempel på Moderaternas tank kring "lika för alla" är den diskussion som uppstått i svallvågorna av beslutet om mötesplatsen och måltidsverksamheten vid Gråbo seniorboende.
”Vi bidrar till välfärden på hela Gotland med våra skattepengar. Det är därför viktigt att vi alla, varhelst vi bor, ska ha samma förutsättningar.” skriver Rolf Öström (M) i en insändare 11/8 här i GT. Man skulle kunna tro att Öström påpekar vikten offentlig service runt om på hela Gotland, men så är det inte. Det Öström skriver är faktiskt ett försvar för att lägga ner en mycket uppskattad service. Mötesplatsen och måltidsverksamheten vid Gråbo seniorboende. Orsaken är tydligen att det ska vara lika för alla för i samma insändare pekar Öström på att han vill se mer av Gråbolösningar, men ”det ska då ske för alla äldre runt om på hela Gotland.”
Öström och Moderaterna väljer istället för att utveckla bra service på hela Gotland att i rättvisans namn, lägga ner bra fungerande service. Lika för alla blir inget till någon.
Vi ser liknande utveckling, fast tvärtom, på riksnivå där Moderaterna och deras borgerliga kamrater anser att om de ska kunna försvara ekonomiskt bistånd (socialbidrag), sjukpenning och arbetslöshetsersättning ska även de som inte behöver samhällets hjälp också ha några morötter. På den berömda frågan ”va fan får jag för pengarna” räcker det inte längre med att svara bra mödravård, förskola, grundskola, gymnasium, högskoleutbildning subventionerad tandvård, sjukvård och till slut äldrevård. De ska även ha bistånd ekonomiskt för städhjälp, renovering av sommarhuset i Spanien, poolskötsel och nu senast tillsyn av sommarhuset i Spanien. Ja, som ni förstår är det biståndet genom RUT- och ROT-avdrag jag tänker på. Ett bistånd som med tiden blivit tydligt riktat till de som egentligen inte är i behov av bistånd. Enligt Riksrevisionen går hela 80 procent av avdragen till den rikare halvan av landets befolkning. Av de 80 procenten går hälften, 40 procent, till den rikaste tiondelen. Medan den tiondelen av landets befolkning som verkligen skulle behöva hjälp med sitt livspussel, de med absolut lägst inkomster, bara står för 1–2 procent av avdragen.
En annan sak som Moderaterna på Gotland borde delge sina kamrater i Riksdagen och partiledningen är erfarenheten om att sitta fast i avtal. På riksnivå får Socialdemokrater ofta höra att de gör alltför att behålla makten och att Januariavtalet är ett bevis på det. Här på Gotland sitter uppenbart Moderaterna fast i en liknande uppgörelse. Visserligen är den inte offentlig, men hur ska man annars förklara Moderaternas stöd till det extremt dåliga Romapaketet. Här har Moderaterna genom åren hållit flaggan i topp när det gäller att skydda gotlänningarna från att regionen gör dåliga affärer. Mogna överväganden, ibland svajiga, men slutligen har partiet kommit till kloka beslut. Ta exempelvis försäljningen av Kanonen 1, där bland annat Almedalsbiblioteket huserar. Där var man först ut med idén och även om deras tanke föll kom man till slut fram till att det förslag som den rödgröna majoriteten jobbat fram var ett för Regionen klokt förslag.
Om Moderaterna nu ställer sig bakom att framtida försäljningar kan ske genom att regionen betalar köparen för att bli av med fastigheter, kan deras ställningstaganden framöver bli riktigt märkliga. För det ska ju vara lika för alla.