Finansminister Elisabeth Svantesson (M) har kritiserats för sin passivitet. Särskilt av Vänsterpartiet för att inte “göra mer” för att sänka matpriserna. Vänsterpartiet ville att finansministern skulle bjuda in matjättarna Ica, Coop och Axfood för att hitta en “frivillig” överenskommelse för att sänka priserna på mat. Om ingen överenskommelse kunde nås skulle man istället gå in med lagstiftning. Man pratade exempelvis om en fransk modell där man från statligt håll reglerar priserna.
Det är tur att finansministern inte lyssnade på Vänsterpartiet. Med tålamod och lite is i magen går nu priserna ner igen.
Priser är ett resultat av en lång rad olika faktorer som sammanfattningsvis kan kallas utbud och efterfrågan. Det går inte att från politiskt håll sätta ett bestämt pris utan att det medför skadeverkningar på marknaden. När det har försökts har det ofta slutat i tragedi, och så har varit fallet i alla fall sedan Romarrikets dagar.
Kejsaren Diocletianus försökte exempelvis att lagstifta priset på vete för att komma till bukt med imperiets rusande inflation. Priset sattes därmed väldigt lågt. Men eftersom valutan var så svag till följd av inflationen fanns det inte längre något värde i att sälja vete till ett sådant pris, och då slutade många helt riktigt att odla det. Ett politiskt beslutat pristak gör ju produktionen olönsam. Om marknaden tidigare var för dyr stod den nu i stället tom. Sovjets brödköer följer en liknande logik, likt många andra exempel.
Att de höga matpriserna är ett problem är uppenbart. Men det är ett problem som i mångt och mycket kan lösa sig själv. Vi ser nu att folkets konsumtionsmönster förändras, där fler väljer att handla på lågprisbutiker som Lidl och Willys. I sju av de tio år som Livsmedelsföretagen har mätt trender inom handeln har svenskt och lokalproducerat varit etta. År 2022 toppades trendlistan av EMV, butikernas egna produkter, med lågprisvaror på andraplats. På så vis reparerar en trasig marknad sig själv. De för dyra produkterna väljs helt enkelt bort tills de når ett acceptabelt pris.
Det man kan göra från politiskt håll utan att på sikt förvärra situationen är att hjälpa konsumenterna, till exempel att sänka skatten på arbete och pension för att öka folkets köpkraft. Man kan också verka för att öka konkurrensen mellan företagen, vilket är ett av Vänsterpartiets bättre förslag och vad människor nu faktiskt gör när de går från Ica till Willys. Men prisregleringar och matstöd ska man hålla sig god för. När staten gör intrång på marknaden tenderar det att se ut som en tjur i en porslinsbutik. Resultatet blir inte särskilt vackert.