SVT har låtit Statistiska Centralbyrån, SCB, undersöka hur stor andel av de flyktingar som kom under 2015 och som är i yrkesverksam ålder som hade arbete under 2019. Resultatet är vid ett första påseende dystert. Bara en av tre jobbar. Resten får sin försörjning på annat sätt.
I själva verket är situationen värre än man kan tro av siffrorna från SCB/SVT. Till att börja med räcker det med en löneinkomst på minst 96 000 kronor för att SCB ska räkna den personen som i arbete. Det är bara 8 000 kronor i månaden. Det innebär att många som inte alls är självförsörjande ändå räknas in i den tredjedel som är i arbete.
För det andra ingår inga av dem som har anhöriginvandrat till Sverige, som anhöriga till flyktingar med uppehållstillstånd. Deras förvärvsfrekvens lär inte heller vara stor, bland annat eftersom andelen nykomlingar i arbete är högre bland män än bland kvinnor.
För det tredje vet vi inte heller hur stor andel av dem som räknas som i arbete, som är anställda med hjälp av någon form av subvention. Flera av dessa subventionerade anställningsformer är riktade just till nykomlingar.
Ett exempel är Introduktionsjobb kan tilldelas nyanlända. I deras fall betalar skattebetalarna (staten) upp till 80 procent av lönen.
Ett annat exempel är Yrkesintroduktionsanställning. En sådan kan bland annat gå till nyanlända som har en formell utbildning men saknar yrkeserfarenhet.
Dessa anställningsformer har naturligtvis vällovliga syften, men så länge man har en sådan anställningsform så påverkar det givetvis bedömningen av hur integrerad och självförsörjande man är.
För det fjärde påverkar naturligtvis bristen på utbildning och språkkunskaper vad nykomlingarna jobbar med. Almega lät i fjol SCB undersöka detta i Malmös och Lunds lokala arbetsmarknadsregion. Bland dem som kommit i arbete var det mycket tydligt att "enklare" arbeten i yrken med inga eller låga utbildningskrav dominerade stort. En typ av arbeten som vi i Sverige har jämförelsevis lite av.
Under lång tid före 2015 hade Sverige en migrationspolitik som innebar att vi tog emot många fler asylsökande än vi klarade av att integrera och assimilera i det svenska samhället. Sedan dess har problemet med utanförskap för människor och för hela bostadsområden bara blivit värre. Och i dagarna fattade Migrationsverket beslut om att göra det lättare att få ett permanent uppehållstillstånd istället för ett tillfälligt. Tidigare har det krävts en tillsvidareanställning eller en vidimerat framgångsrik försörjning som företagare. Men nu ska det kunna räcka med en provanställning.
Även om Sverige nu stängde gränserna för nya asylsökande och anhöriginvandrare – vilket verkligen inte har hänt – så står vi inför en integrationsutmaning som inte räknas i år utan i generationer. Om vi alls klarar att lösa den.