Jag växte upp i Värnamo i Småland, som då klarade många av de kriterier som krävs för att kallas en idyll. En mellanstor stad i en mellanstor kommun i bibelbältet. Del av en region med en stark tradition av företagande och arbetsmoral. En del av landet som lokaltidningen Värnamo Nyheter bestämt sig för att benämna med det tämligen otympliga GGVV-regionen (efter Gislaved, Gnosjö, Värnamo och Vaggeryd). En region som tidigare visat sig väl rustad att integrera många nykomlingar, som snart kommit i arbete. Det var oerhört stor skillnad i utfall för flyktingar från krigets Jugoslavien, beroende på om de kom till exempelvis Värnamo eller Malmö.
Värnamo är på många sätt fortfarande välmående, med relativt låg arbetslöshet. Men i ett land som förlorat greppet om både kriminalpolitiken och migrationen så kan det gå illa ändå. I går ägnade Sveriges Radios Kaliber hela sitt program åt Värnamo som fortfarande är fullt av kyrkliga entreprenörer, men nu även huserar rivaliserande kriminella gäng och våldsamma uppgörelser med och utan skjutvapen och sprängladdningar.
Visst förekom det kriminalitet och våld i Värnamo även när jag växte upp. Men det är en artskillnad snarare än en gradskillnad om man jämför nu och då. Skyddsväst istället för bibelbälte?
Ett av gängen i Värnamo kommun namngavs av Kaliber. MC-gänget Bandidos har etablerat sig i lilla Kärda, som ligger en knapp mil väster om huvudorten. MC-gängen är inte så uppmärksammade nuförtiden. De är fortfarande ett stort problem, men konkurrens från annan kriminalitet har gjort att de numera hamnat lite i skymundan.
Kaliber var mycket vagare i sin beskrivning av den övriga organiserade kriminaliteten i Värnamo, men den har sitt upphov i invandrargrupper från länder där klanväldet fortfarande är starkt medan statsmakten är svag. Och en svag statsmakt har de mött även i Sverige, även om den är svag på ett annat sätt än i ursprungsländerna. Familje- och släktband betyder mycket mer än lagen och entreprenörskapet yttrar sig inte som plast- eller metallindustrier utan i en omfattande narkotikahantering.
Det som händer i Värnamo är ännu ett exempel på att det inte är fattigdom, brist på möjligheter och sociala faktorer som är den drivande kraften bakom den allt gravare organiserade kriminaliteten. Det är inget problem vi löser med fritidsgårdar.
Att döma av hur få av våldsbrotten med anknytning till gängkriminaliteten som polisen lyckas lagföra så upplever nog Värnamos kriminella sina konkurrenter som ett större hot mot verksamheten än staten. Enligt Kaliber så är 15 av 16 skjutningar och sprängningar olösta under de senaste åren. Värnamo har trots alla sina förtjänster sällat sig till de problematiska förorter där staten måste erövra våldsmonopolet och kontrollen.