Cementa får inte prövningstillstånd hos Högsta Domstolen. Till skillnad från det viktiga ärende där en brutal våldtäktsman fick fängelsestraffet kraftigt reducerat därför att Högsta Domstolen gjorde en annan bedömning av gärningsmannens ålder än tings- och hovrätten. Vilket fick Justitiekanslern att senare tilldela gärningsmannen ett skadestånd på 880 000.
Tydligen ansåg Högsta Domstolen att Cementas sak saknar synnerliga skäl för att få en prövning. Nationella intressen räknas alltså inte som synnerliga.
Ärendena har naturligtvis inte med varandra att göra. Men det var min första tanke när beskedet om Cementa kom.
Nu faller ansvaret tungt på regeringen för att finna en lösning på ett problem som utgör ett gigantiskt hot mot Sverige. Konsekvenserna av en akut brist på cement är svåröverblickbara, men otroligt omfattande. Volvo har vid ett par tillfällen tvingats stoppa sin produktion på grund av brist på halvledare. Cementbrist skulle leda till att hela branscher tvingas dra i nödbromsen och effekterna kommer att sprida sig till näringslivet som helhet.
Den tillfälliga åtgärd som regeringen hittills har presenterat är ett tillfälligt undantag i miljöbalken som skulle ge Cementa möjlighet att fortsätta verksamheten i ytterligare åtta månader efter nuvarande tillstånd upphör i oktober. Cements skulle då kunna bryta den kalk som omfattades av det gamla tillståndet, men som ännu inte utnyttjats.
Sverige behöver dock en långsiktigare lösning av cementförsörjningen än så. Och inte ens den tillfälliga nödlösningen har ännu realiserats. Lagändringen har inte ens gått ut på remiss än.
Cementa är verkligen inte det enda företaget som råkat illa ut, fångat i en formlös myndighetsbehandling eller rättsprocess där man till oerhört höga kostnader och under stor osäkerhet försöker famla sig fram för att få reda på vilka krav det egentligen är som man ska svara upp till.
Tidningen Näringslivet publicerade för ett par dagar sedan en artikel om hur hugade investerare flyr Sverige. Utdragna tillståndsprocesser har gjort Sverige till ett avskräckande exempel. Pär Weihed, professor i malmgeologi, beskriver situationen.
– Processerna kan ta väldigt lång tid, bland annat på grund av att domstolarna är underbemannade. Det blir väldigt oförutsägbart hur processerna kommer att se ut och hur lång tid de kan tänkas ta. Många av de små bolagen i branschen lever på riskkapital. Då är tid en särskilt viktig aspekt.
Han beskriver hur Naturvårdsverket systematiskt överklagar alla miljöprövningar gällande gruvverksamhet i sista stund, istället för att vägleda företagen. Och miljöorganisationer använder sina möjligheter, med sin status som sakägare, att arbeta emot nya gruvprojekt.
– Det finns flera organisationer som inte vill ha gruvor i Sverige och som utnyttjar möjligheten att överklaga så långt som möjligt. Fallet hamnar till slut på regeringens bord som undviker att ta tag i frågan. Kallakgruvan i Jokkmokk är kanske det värsta exemplet, som ju snart har gått 10 år utan besked.
I S/MP-regeringens Sverige ska väl ny järnväg anläggas enligt samma principer som en gammal bergochdalbana i trä.